Ananda Marga

Fråga 3 av 5

Vad står i vägen för målet?

Alla vill ha en lycka som inte tar slut. Den här sidan följer vad som händer när den längtan springer utåt efter begränsade ting, och visar hur en enda rot ger upphov både till hindren inom en människa och till ett helt samhälles problem, från fattigdom och korruption till skogar som skövlas.

Det Högstamedvetandet12345
På den här sidan

Roten

Två slags lycka

Den här cirkelns första fråga utgick från ett enkelt faktum: alla vill vara lyckliga, och ingen vill att lyckan ska ta slut. Ananda Margas filosofi skiljer mellan två slag. Sukha är vanlig lycka, den behagliga känslan när sinnet möter något det tycker om: en god måltid, beröm, en löneförhöjning, en ny telefon. Ánanda är salighet, en lycka utan gräns, som den första frågan spårade till det Oändliga självt.

Skillnaden ligger inte i hur sukha känns. Den ligger i hur länge den varar och hur långt den når. Sukha är beroende av ett föremål, och varje föremål är ändligt. Måltiden äts upp, berömmet glöms, telefonen blir gammal. Ánanda är inte beroende av något föremål, och därför kan ingenting ta den ifrån dig.

Båda söks av samma längtan. Shrii Shrii Ánandamúrti, Ananda Margas grundare, konstaterar att varje människa jagar lycka, medvetet eller omedvetet, och att det helt enkelt är människans natur. Problemen börjar när en längtan som är skapad för ánanda helt och hållet läggs på sukha.

”Den intensiva, omätliga glädje som leder en till oändligheten kallas ’ánanda’.”
Shrii Shrii Ánandamúrti, Ánanda Vacanámrtam Part 7, ”Devotion Is the Life-Force of a Devotee” (1979)

Varför jakten utåt aldrig tar slut

Anta att någon söker ánanda utanför sig själv: i pengar, makt, bekvämlighet eller njutning. Den första frågan visade vad som följer. Den som har hundra vill ha tusen, och den som har tusen vill ha en miljon. Varje vinst är verklig, men efteråt är begäret större än förut.

Förklaringen är enkel aritmetik. Längtan är oändlig. Fysiska ting är ändliga: ett hus, en förmögenhet, ett land, till och med hela planeten. En ändlig mängd av vad som helst kan inte mätta en oändlig hunger, så den som söker sin uppfyllelse där blir aldrig mätt. Sådana människor är inte giriga av naturen. De är hungriga på fel ställe.

Shrii Shrii Ánandamúrti beskriver människans längtan som verksam på tre nivåer: fysisk, psykisk och andlig. De fysiska behoven är verkliga och begränsade, eftersom en kropp bara behöver en viss mängd mat och tak över huvudet. Den psykiska och andliga längtan har ingen gräns, och den behöver ingen, för kunskap, kärlek och det Oändliga tar inte slut av att delas. Jakten går snett när den oändliga längtan hälls in på den fysiska nivån, där allt är begränsat. (I citatet nedan betyder ”mikrokosmos” den enskilda varelsen.)

”Det finns en oändlig törst i mikrokosmos, och därför kan denna törst inte släckas genom att man skaffar sig fysisk rikedom. Våra mentala längtanden är tredelade – det vill säga fysiska, psykiska och andliga. Mikrokosmos försöker stilla sin oändliga fysiska hunger med fysiska resurser som, hur stora de än är, är ändliga. Därför kommer den oändliga fysiska törsten att förbli osläckt för alltid, även om mikrokosmos blir herre över hela planetens värld.”
Shrii Shrii Ánandamúrti, Discourses on Prout, avsnitt 1 (1959)

Vad jakten gör

Först med människan själv. Eftersom ingen mängd någonsin räcker, kräver driften hela tiden mer av det som gav njutning förra gången. Ett glas blir en vana, en måltid blir frosseri, attraktion blir ett begär som använder andra människor, ett spel blir ett beroende. Sinnet tar formen av det det jagar (fråga 4 förklarar detta), så ett sinne som ständigt jagar grova nöjen blir grovt, rastlöst och svagt. Människan lider, ofta utan att veta varför.

Sedan med andra. En del häller samma hunger i pengar och makt, och då sprider sig skadan, eftersom världens fysiska rikedom är begränsad. Om en människa tar långt mer än hon behöver, får någon annan mindre än hon behöver. En härskare som vill ha mer makt behöver att andra har mindre av den. Så blir den enes ändlösa hunger till hunger, rädsla och förödmjukelse för många.

Shrii Shrii Ánandamúrti drar den slutsats som citeras nedan. När många sinnen samtidigt springer utåt blir resultatet ett helt samhälle som formats av den hungern. Därför är problemen på resten av den här sidan, från fattigdom till korruption och förlorade skogar, inte separata olyckshändelser. De växer ur en och samma rot. (”Psykisk föda”, psychic pabula, betyder i citatet de föremål som sinnet lever av och jagar efter.)

”Eftersom människor måste tillfredsställa sin otyglade psykiska föda med begränsade föremål av rikedom, skapar de ofta konflikter mellan individer och mellan grupper. Den kollektiva psykologi som uppstår ur många objektifierade människosinnen ger upphov till social ojämlikhet, ekonomisk exploatering, politiskt förtryck, religiös trångsynthet, kulturell perversion och individens och samhällets allsidiga förfall.”
Shrii Shrii Ánandamúrti, A Few Problems Solved Part 8, ”The Transformation of Psychic Pabula into Psycho-spiritual Pabulum” (1986)

En kärlek dragen för snävt

Roten har en andra tråd. Också kärleken vill växa utan gräns. Ett barn älskar sin mamma, sedan sin familj, sina vänner, sin stad. Om den kärleken fick vara fri skulle den fortsätta vidgas tills den omfattade varje människa, varje djur och varje växt.

Ofta stannar den i stället vid en gräns: min familj, min kast, min religion, min nation, min art. Shrii Shrii Ánandamúrti kallar det sentiment, alltså en tillgivenhet som är verklig men instängd i en grupp, så att alla utanför gruppen räknas mindre. Innanför gränsen hjälper människor varandra. Över den konkurrerar de, ser ned på varandra eller tar. Shrii Shrii Ánandamúrti säger det rakt ut: samma svaghet är verksam vare sig kretsen är en familj eller en nation. Bara storleken skiljer.

Lägg ihop de två trådarna, så har du motorn bakom det mesta av det kollektiva lidandet. Hungern utåt står för begäret, och den snäva kärleken avgör vems förlust som inte räknas. Varje problem nedan bär på båda.

”I den här världen finner vi olika slags gruppsentiment och sociosentiment. En liten grupp kan till exempel bestå av bara ett fåtal människor, och den kallar vi familj. Det finns ännu större grupper, som kaster, samfund, stammar och nationaliteter; och bakom alla dessa grupper verkar samma mentala svaghet, samma psykiska sjukdom.”
Shrii Shrii Ánandamúrti, The Liberation of Intellect: Neohumanism, ”Exploitation and Pseudo-Culture” (1982)

Inom en människa

Sex fiender inom oss

Se nu vad roten gör inom ett enda sinne. Ananda Margas filosofi nämner sex medfödda tendenser, śad́ripu, de sex fienderna. De har fått det namnet av ett enda skäl: var och en drar sinnet mot det grova och hejdar dess rörelse mot det subtila. Ingen har valt dem, och ingen är dålig för att hon har dem. Varje människosinne bär på dem, så som varje kropp bär på hunger.

Ställ dem bredvid roten, så blir de begripliga. Káma och lobha är själva hungern utåt. Krodha flammar upp när något stoppar den. Moha klamrar sig fast vid det som gav njutning förut. Mada och mátsarya mäter jaget mot andra: stolthet när vi har mer, avund när de har det.

  • KámaLängtan efter jordiska föremål: dragningen mot fysiska ting och de nöjen de ger.
  • KrodhaVrede: utbrottet som tar över när något står mellan oss och det vi vill ha.
  • LobhaGirighet, snålhet: att vilja ha mer och mer, långt över varje verkligt behov.
  • MohaBlind fasthållning: att klamra sig fast vid en människa, en sak eller en vana som om livet hängde på det.
  • MadaFåfänga, högmod: att vara full av sig själv, sitt utseende, sina gåvor eller sin framgång.
  • MátsaryaAvund: att såras av någon annans lycka.
”Dessa sex förmågor hos människan kallas fiender, eftersom de uppslukar sinnet i det grova och hejdar dess färd mot det subtila.”
Shrii Shrii Ánandamúrti, Ananda Marga: Elementary Philosophy, ”How Should Human Beings Live In This World?” (1955)

Åtta bojor utifrån

Den andra gruppen, aśt́apásha eller de åtta bojorna, är inte medfödd. Den läggs på oss utifrån. Vi får dem av familj, skola, kast, nation och religion: en skam som vi lärt oss, en rädsla som vi fått höra att vi ska bära, en stolthet över vilka våra farföräldrar var. En boja knuffar inte sinnet åt fel håll. Den binder sinnets fötter, så att det inte kan röra sig alls.

De här bojorna är den snäva kärleken sedd inifrån. Hat mot en grupp, rädsla för vad folk ska säga, stolthet över börd eller kultur: var och en drar en gräns runt sinnet. Här blir ett personligt problem ett kollektivt, och det är ämnet för resten av sidan.

  • GhrńáHat: förakt för en människa, en grupp eller ett slags arbete.
  • ShauṋkáTvivel, oro: den gnagande rädslan att något ska gå fel, som hindrar en från att börja.
  • BhayaRädsla: för människor, för det okända, för straff.
  • LajjáSkam, blyghet: att hålla sig tillbaka från det rätta av rädsla för hur det ser ut.
  • JugupsáFörtal: att tala illa om folk bakom deras rygg, att dölja vad man är eller gör.
  • KulaStolthet över härkomst: att känna sig förmer på grund av den familj eller kast man fötts in i.
  • ShiilaKulturkomplex: att känna sig förmer på grund av sitt sätt, sin utbildning eller sin kultur.
  • MánaFåfänga, egoism: en lättstött självgodhet som tar illa upp för minsta sak.
”Aśt́apásha betyder de åtta bojorna. Den som är bunden av bojor förlorar sin förmåga att röra sig.”
Shrii Shrii Ánandamúrti, Ananda Marga: Elementary Philosophy, ”How Should Human Beings Live In This World?” (1955)

I samhället

Ekonomisk exploatering

Vad det är. Ett fåtal människor äger långt mer av världens tillgångar än de någonsin skulle kunna använda, medan andra saknar det minimum som behövs för att leva. Ánanda Sútram räknar upp det minimumet: mat, kläder, sjukvård, bostad och utbildning, som varje tid måste garantera alla.

Ett vardagligt exempel. I en stad står lägenheter tomma, köpta som investeringar, samtidigt som det finns familjer som inte har råd med hyran. Spannmål lagras i väntan på högre priser medan människor i närheten går hungriga. Ett företag sänker lönerna och höjer ägarnas utdelning samma år. Ingen här behöver vara grym. Var och en följer regeln ”mer åt mig”, och i en värld med begränsade tillgångar betyder mer åt en mindre åt en annan.

Roten. Shrii Shrii Ánandamúrti kallar ambitionen att bli rik genom att beröva andra en psykisk sjukdom, och säger var den kommer ifrån: en oändlig längtan som inte har hittat sitt rätta fält. Det vanliga försvaret, att vem som helst med begåvning och flit kunde göra likadant, glömmer att jordens tillgångar är begränsade medan behovet av dem är gemensamt för alla.

”Ambitionen att bli rik genom att exploatera andra är en sorts psykisk sjukdom. Faktum är att om människosinnets oändliga längtan inte finner den rätta vägen till psykisk och andlig uppfyllelse, så ägnar den sig åt att samla överdriven fysisk rikedom genom att beröva andra.”
Shrii Shrii Ánandamúrti, Problems of the Day, avsnitt 4 (1958)

Begär på beställning

Vad det är. Här går exploateringen via sinnet. I stället för att ta direkt från människor skapar säljaren först ett begär som de inte hade, och säljer sedan tillfredsställelsen av det. Shrii Shrii Ánandamúrti ger psykoekonomin, läran om hur ekonomin påverkar sinnet, uppgiften att visa människor hur det går till.

Ett vardagligt exempel. En reklamfilm visar en lycklig familj kring en ny bil och antyder i det tysta att din familj inte är lycklig utan en. Ett snacks är framtaget så att en bit aldrig räcker. En app är byggd för att hålla tummen scrollande i timmar. Alkohol, tobak, spel om pengar och pornografi säljs med stor skicklighet, ofta till dem som har svårast att stå emot. Köparen betalar två gånger: en gång med pengar och en gång till med hälsa, tid och sinnesro.

Roten. Det här fungerar bara på grund av den oändliga hunger som beskrivs ovan. Ett verkligt behov kan mättas, och då upphör det. Ett tillverkat begär kan odlas utan slut, och det gör det till den perfekta varan för en säljare som också vill ha utan slut. Den enes ändlösa hunger efter vinst lever på den andres ändlösa hunger efter njutning.

”Psykoekonomin har två grenar. Den första grenen strävar efter att utrota exploaterande och orättfärdiga ekonomiska metoder, beteenden och strukturer. Den kommer att motverka all ekonomisk och psykoekonomisk exploatering och göra människor medvetna om hur kapitalister, var för sig eller tillsammans, exploaterar samhället och skapar en osund, konstgjord efterfrågan som inte bara förgiftar sinnet utan också uppmuntrar farliga vanor som skadar den psykiska renheten och utvidgningen.”
Shrii Shrii Ánandamúrti, A Few Problems Solved Part 7, ”Quadri-Dimensional Economy” (1986)

Politisk exploatering och korruption

Vad det är. Hungern efter mer stannar inte vid pengar. Makt ger kontroll över pengar, lagar och andra människor, så den eftertraktas på samma ändlösa sätt: den som leder ett distrikt vill ha en provins, sedan nationen. När makt söks för sin egen skull används den till att behålla makten och berika dem som har den.

Ett vardagligt exempel. Ett parti köper röster före ett val och betalar tillbaka sina finansiärer med kontrakt efteråt. En tjänsteman kräver mutor för ett tillstånd som borde vara gratis. En lag skrivs så att ett företags konkurrent går i konkurs. Mellan länder beskriver Shrii Shrii Ánandamúrti politisk-ekonomisk exploatering: en mäktig stat dominerar en svagare, tar dess råvaror och gör den till en marknad för sina egna färdiga varor.

Roten. Demokrati, menar Shrii Shrii Ánandamúrti, fungerar bara där väljarna är bildade, moraliska och politiskt medvetna. Där de inte är det går makten till dem som vill ha den mest, och att vilja ha den mest är just den ändlösa hungern utåt. Den snäva kärleken står sedan för ursäkten: vårt parti, vår region, vårt folk först.

”I nästan alla länder i världen saknar massorna politisk medvetenhet. Listiga, bildade politiker utnyttjar denna brist för att förvirra människor och komma till makten. De tar till omoraliska metoder som mutor, valfusk, övertagande av vallokaler och köp av röster, och ställer upp i val utan motkandidater.”
Shrii Shrii Ánandamúrti, Prout in a Nutshell Part 21, ”Economic Democracy” (1986)

Kast och ras

Vad det är. En grupp förklarar sig stå högre genom börd eller hudfärg och behåller de fördelar som följer med det. I Indien tog det formen av kastväsendet: i århundraden hölls de så kallade lägre kasterna borta från tempel, skolor, brunnar och bättre arbeten, och fick höra att det var deras öde. På andra håll tar det formen av ras: segregerade bostadsområden, jobb som är stängda för människor med viss hudfärg, lagar skrivna för en enda grupp.

Ett vardagligt exempel. Två lika kvalificerade personer söker samma jobb eller lägenhet, och den med ”fel” efternamn eller hudfärg blir bortvald. Ett äktenskap förbjuds eftersom familjerna tillhör olika kaster. Shrii Shrii Ánandamúrti påpekar hur tom idén är: en mor kan ha ett ljust barn och ett mörkt barn, och hon startar inget raskrig mellan dem. Människosläktet är ett.

Roten. Kast- och rasprivilegier är ett sätt att behålla mer åt den egna gruppen: mer mark, bättre poster, mer respekt. De behöver rotens båda trådar, viljan att hålla fast vid en fördel och en kärlek som stannar vid gruppens gräns. Och de består eftersom de som hålls nere lär sig tro att de förtjänar mindre.

”Ett annat utmärkt exempel på egenintresse är kastsystemet! En gång etablerade en del av människorna sin överhöghet över andra genom överlägsen kunskap och intellekt. Än i dag vill ättlingarna till denna grupp att deras sociala överhöghet och deras möjligheter till exploatering ska fortsätta obestridda.”
Shrii Shrii Ánandamúrti, Problems of the Day, avsnitt 6 (1958)

Exploateringen av kvinnor

Vad det är. Som Shrii Shrii Ánandamúrti berättar historien samlades makten under en lång period i männens händer, och kvinnor berövades gradvis sina rättigheter: sociala, kulturella, religiösa, politiska och ekonomiska. Vissa religiösa auktoriteter förklarade sedan, i Guds namn, att kvinnor var underlägsna män.

Ett vardagligt exempel. En kvinna gör det mesta av arbetet i ett hem eller på en gård, men äger ingenting och har inget att säga till om. Hon får lägre lön än en man för samma arbete. Hon får höra att vissa studier, yrken eller andliga övningar inte är för henne. Om hon är ekonomiskt beroende av sin man kan hon inte lämna honom ens när hon blir illa behandlad. Shrii Shrii Ánandamúrti räknar de inskränkningar som håller kvinnor ekonomiskt beroende av män till metoderna för psykoekonomisk exploatering.

Roten. Kontroll över en annan människa är ännu en ägodel, och den ändlösa hungern vill ha den som den vill ha allt annat. Den snäva kärleken drar gränsen, mitt kön först, och dogmen står för den rädsla som håller gränsen på plats.

”För att underkuva kvinnor förkunnades det att de inte hade rätt att nå frälsning. Efter att ha hört detta gång på gång fick kvinnor ett mindervärdeskomplex, blev männens slavar och reducerades till tjänarinnor. Denna absurda idé spreds i det enda syftet att exploatera kvinnor.”
Shrii Shrii Ánandamúrti, Ánanda Vacanámrtam Part 7, ”The Place of Women in the Spiritual World” (1978)

Komplex som planteras i ett folk

Vad det är. Innan en grupp länge kan ta från en annan måste de som det tas ifrån godta det. Därför lär man dem först att de är underlägsna: deras språk är grovt, deras seder efterblivna, deras börd eller hud ovärdig. Shrii Shrii Ánandamúrti kallar detta psykisk exploatering och finner den vid grunden till de andra slagen. Den försvagar och förlamar först människor psykologiskt och exploaterar dem sedan ekonomiskt.

Ett vardagligt exempel. Vägskyltar och officiella blanketter trycks på härskarnas språk, med det lokala språket i små bokstäver under, eller inte alls. Barn straffas för att de talar sitt modersmål i skolan. Den som talar det officiella språket dåligt känner sig dum på ett myndighetskontor, och är lättare att lura. Med tiden börjar människor tro att allt från den egna kulturen är andra klassens och allt från den dominerande är bättre.

Roten. Ett komplex är billigare än en armé. Det låter hungern efter andras mark, arbete och marknader gå fram nästan utan motstånd, och den härskande gruppens snäva kärlek får ordningen att kännas naturlig.

”Om ni analyserar världens historia kommer ni att finna att närhelst en grupp exploaterade en annan på det ekonomiska området, skapade den först psykisk exploatering genom att ingjuta mindervärdeskomplex i de exploaterade massornas sinnen.”
Shrii Shrii Ánandamúrti, The Liberation of Intellect: Neohumanism, ”Exploitation and Pseudo-Culture” (1982)

Pseudokultur och kommersiella medier

Vad det är. Kultur, som Shrii Shrii Ánandamúrti använder ordet, betyder människolivets subtilare och ljuvare uttryck: musik, litteratur, konst, umgängesformer. Pseudokultur härmar kultur men drar sinnet nedåt i stället för uppåt. Den görs för vinstens skull, och det som säljer snabbast är det som vädjar till de grövsta instinkterna.

Ett vardagligt exempel. Filmer, serier och flöden byggda på våld, sex och avund, riktade till unga eftersom de är lättast att fånga. Lokala sånger och hantverk som trängs undan av massprodukter tillverkade långt borta. Tidningar, radio och tv som ägs av några få rika som bestämmer vad allmänheten ska få höra. Shrii Shrii Ánandamúrti räknar detta ägande av medierna till metoderna för psykoekonomisk exploatering.

Roten. Sinnet, konstaterar Shrii Shrii Ánandamúrti, flyter lättare nedåt än uppåt, och en säljare som hungrar efter vinst utnyttjar den lutningen. Ett folk vars sinnen har gjorts grova och passiva kan inte längre resa sig mot någon annan form av exploatering.

”Som ni vet har sinnet en naturlig tendens att förnedra sig självt; det flyter lättare nedåt än uppåt. Så om vissa människor, i kraft av sin rikedom, tvingar på andra vulgära filmer och skådespel, kommer det att knäcka de senares ryggrad och de blir förlamade.”
Shrii Shrii Ánandamúrti, The Liberation of Intellect: Neohumanism, ”Exploitation and Pseudo-Culture” (1982)

Religiös dogm

Vad det är. En dogm är en idé med ett staket omkring sig och en skylt där det står: tänk inte förbi den här linjen. Inom religionen bevakas staketet oftast av rädsla: ifrågasätt detta, så kommer du att brinna, förbannas eller återfödas lägre. Runt dogmen växer det upp en klass av yrkesfolk som ställer sig mellan människorna och Gud, säljer ritualer och tar betalt för välsignelser.

Ett vardagligt exempel. En familj som knappt har mat för dagen betalar för en dyr ritual som ska skydda ett sjukt barn. En ung änka får höra att hon aldrig får gifta om sig. Två samfund som ber vända åt olika håll går i krig om saken. En troende får höra att själva frågandet är en synd. Längtan efter det Oändliga är verklig. Dogmen tar den och säljer tillbaka den i en mindre form med prislapp.

Roten. Den andliga längtan är det mest värdefulla en människa har, och därför det mest lönsamma att exploatera, och Shrii Shrii Ánandamúrti konstaterar att religiösa exploatörer ofta har gått hand i hand med ekonomiska. Den snäva kärleken drar sin gräns ännu en gång: vår Gud, vårt utvalda folk, alla andra förbannade. Att ha en tro är inte problemet. Det är en gräns som aldrig får flyttas, för människosinnet lever av att röra sig.

”Religiösa exploatörer upprätthåller en ohelig allians med de kapitalistiska exploatörerna. Med upplyfta händer välsignar en religiös lärare de rika köpmännen för deras framtida välstånd, men vägrar att se sina fattiga lärjungars ansikten när de inte kan ge en ansenlig prańámii (en avgift för prästens välsignelse).”
Shrii Shrii Ánandamúrti, Subháśita Saḿgraha Part 6, ”The Five Kinds of Conscience (Viveka)” (1957)

Geosentiment och sociosentiment

Vad det är. Geosentiment är kärleken till det egna landet förvandlad till en mur. Ur den växer geopatriotism (mitt land först, på andras bekostnad), geoekonomi (min regions vinst av en annan regions förlust) och georeligion. Sociosentiment drar samma mur runt en grupp i stället för ett territorium: en kast, en ras, en klass, ett religiöst samfund. Shrii Shrii Ánandamúrti namnger också dess former: socioreligion, sociopatriotism, socioekonomi.

Ett vardagligt exempel. Ett krig som förs för ”vårt” land. En handelspolitik som översvämmar en fattigare granne med billiga varor och ruinerar dess bönder. Ett upplopp mellan två religiösa samfund i samma stad. En lärobok som lär barnen att deras nation alltid haft rätt och grannen alltid fel.

Roten. Vart och ett börjar med verklig tillgivenhet och stoppar den sedan vid en gräns. Därför står dessa sentiment i vägen för själva syftet. Syftet är oändligt, och vart och ett av dem säger ”stanna här”. Ett sinne som tränats att bara bry sig om sin egen grupp kan inte fortsätta att vidgas, och att vidgas är vad det helst av allt vill.

”Det sentiment som växer fram ur kärleken till ett lands inhemska jord kallas ’geosentiment’. Ur detta geosentiment uppstår många andra sentiment, som geopatriotism, geoekonomi och många andra geocentriska sentiment, däribland georeligion. Detta geosentiment försöker hålla mänskligheten instängd i en begränsad del av världen. Men människors innersta önskan är att vidga sig själva maximalt åt alla håll.”
Shrii Shrii Ánandamúrti, The Liberation of Intellect: Neohumanism, ”Devotional Sentiment and Neohumanism” (1982)

Pseudohumanism

Vad det är. Humanism, omsorg om alla människor, är vidare än någon nation eller grupp. Men den kan också bäras som en mask. Shrii Shrii Ánandamúrti kallar det pseudohumanism: hjälp som ges med ett dolt syfte, så att de som får hjälpen blir beroende.

Ett vardagligt exempel. Ett rikt land skickar livsmedelsbistånd till ett fattigt, och i gengäld måste det fattiga landet sälja råvaror billigt till det och köpa dess industrivaror. En läskampanj lär människor att läsa och lär dem, tillsammans med alfabetet, att deras egen kultur är efterbliven. En talare gråter offentligt över världens fattiga och driver ett företag som betalar svältlöner.

Roten. Hungern efter marknader och råvaror har lärt sig att tala godhetens språk. Och även uppriktig humanism har en gräns: den stannar oftast vid människoarten, som avsnittet om djur och natur visar.

”Och vad är ’pseudohumanistisk strategi’? ’Utåt predikar vi den humanistiska idealismens evangelium, men i själva verket hugger vi andra i ryggen.’”
Shrii Shrii Ánandamúrti, The Liberation of Intellect: Neohumanism, ”Pseudo-Humanism” (1982)

En utbildning böjd mot andra mål

Vad det är. Utbildning ska enligt Shrii Shrii Ánandamúrti befria. Den ska utveckla kropp, sinne och ande, och vidga elevens kärlek så att den omfattar hela världen. Den blir begränsad när den bara lär ut färdigheterna för ett jobb, och politiserad när de som har makten använder skolorna för att skapa anhängare i stället för fria tänkare.

Ett vardagligt exempel. En ny regering skriver om historieböckerna. Ett universitet som är beroende av statliga pengar tiger om vad staten gör. Barn lär sig klara prov och tjäna en lön, och ingen frågar dem någonsin vilka de är eller vad livet är till för. Barn från fattiga familjer har inte råd att gå i skolan alls.

Roten. Den som styr vad barnen lär sig styr vad nästa generation kommer att vilja ha och vem den kommer att lyda, och därför sträcker sig hungern efter makt mot skolorna. Den snäva kärleken gör resten och lär varje generation att den egna gruppen är världens medelpunkt.

”I demokratiska länder försöker det parti som sitter vid makten sprida sina partiideal genom utbildningssystemet. De föreskriver bara de läroböcker som stämmer med deras partiideal. Universiteten tvingas ge efter för regeringen på grund av sitt ekonomiska beroende.”
Shrii Shrii Ánandamúrti, Discourses on Prout, avsnitt 5 (1959)

Djuren och naturen

Vad det är. Människan har det starkaste intellektet på jorden, och hon använder det till att ta från alla andra livsformer. Skogar huggs ned, floder förgiftas, arter jagas till utrotning och djur föds upp under ständigt lidande, allt för människans vinst eller bekvämlighet.

Ett vardagligt exempel. En skog huggs ned för en plantage. Elefanterna som levde där plundrar de närliggande byarna, och sedan skjuts de som skadedjur. Hönor tillbringar sina liv i burar som är för små för att de ska kunna vända sig. En flod däms upp eller förorenas, och fiskebyarna nedströms förlorar sin försörjning tillsammans med fisken. Shrii Shrii Ánandamúrti påpekar att vi oftast bara värdesätter en varelse för dess nytta för oss, medan varje varelse också har ett existentiellt värde, ett värde i sin egen existens.

Roten. Här är den ändlösa hungern som vidast, och den snäva kärleken vid sin sista gräns, artens gräns. Eftersom allt liv hänger ihop kommer skadan tillbaka. När människan förstör naturens balans sätter hon också sig själv i fara.

”Människor som styrs av egenintresse har försummat ekologin i varje steg. Vi bör komma ihåg att himlen och luften, kullarna och bergen, floderna och skogarna, de vilda djuren och reptilerna, fåglarna och fiskarna och alla slags vattenlevande varelser och växter alla är oskiljaktigt förbundna med varandra.”
Shrii Shrii Ánandamúrti, Neohumanism in a Nutshell Part 2, ”How Cruel Human Beings Are!” (1984)

Vägen ut

Där vägen ut börjar

Sedda tillsammans är problemen på den här sidan ingen slumpmässig lista. De växer ur två saker: en längtan efter det Oändliga som springer utåt efter begränsade föremål, och en kärlek som stannar vid en gräns. Inom en människa visar de sig som de sex fienderna och de åtta bojorna. I samhället visar de sig som exploatering på alla områden, från ekonomin till skogen.

Därför har botemedlet också två sidor. Längtan behöver inte undertryckas. Den behöver vändas mot det fält där den verkligen kan stillas, det psykiska och det andliga, där en människas vinst inte är någon annans förlust. Kärleken behöver inte heller uppfinnas. Den behöver befrias från sina gränser. Och inget av detta är ett skäl att förtvivla: en sútra i Ánanda Sútram (3-10) kallar hindren för hjälpande krafter, eftersom ansträngningen mot dem är det som bär en människa fram till målet.

Det är ämnet för de två sista frågorna. Fråga 4 är den enskildes väg: hur uppförande, meditation och tjänande vänder samma längtan inåt. Fråga 5 är den gemensamma vägen: hur nyhumanismen vidgar kärleken förbi varje gräns, och hur PROUT ordnar ekonomin så att alla har tillräckligt.

”Människans längtan är oändlig. Om denna oändliga mänskliga längtan tillåts jaga efter föremål för världslig njutning, är konflikter mellan människor oundvikliga. Eftersom den materiella rikedomen är begränsad leder överflöd för en till förlamande brist för andra. Denna oändliga mänskliga längtan kan bara uppfyllas genom psykisk och andlig rikedom.”
Shrii Shrii Ánandamúrti, Problems of the Day, avsnitt 37 (1958)