De tidiga åren · Jamalpur
Madrassen i tvättvattnet
Som pojke i Jamalpur bjöd Prabhat Ranjan Sarkar in en klasskamrat från en ”oberörbar” kast till sitt rum och lät honom sitta på sängen. När pojken hade gått var hans mor Abharani arg över att seden hade brutits, och hon tvättade överkastet och örngottet. Shrii Shrii Ánandamúrti såg tyst på och lade sedan också madrassen och kudden i vattnet. Om pojkens beröring hade orenat något, sa han till henne, så hade den orenat allt, honom själv också. Ingen var oberörbar för honom, sa han, eftersom alla var Guds barn. Hans mor kunde bara svara att ingen i hela världen kunde övertyga honom om någonting.
Sedan tog hon av överkastet och örngottet och tvättade dem. Prabhát Ranjan såg tyst på utan att säga ett ord. Sedan tog han madrassen och kudden och sänkte också ner dem i vattnet. ”Bubu! Vad gör du?” ropade Abharani. ”Eftersom han har orenat allt med sin beröring är de här också orenade. Så jag gör rent dem också”, svarade Prabhát Ranjan obekymrat.
— Ác. Pranavátmakánanda Avadhúta, Advent of a Mystery

