Ananda Marga

Personliga övningar · På egen hand · I det dagliga livet

15 shiilas (uppföranderegler)

Paiṋcadasha Shiila

”Att iaktta Paiṋcadasha Shiila (de 15 shiilas) i det dagliga livet.” (Ananda Marga Caryácarya Part 2, ”Conduct Rules for Sádhakas” (ca 1975))

Two ácáryas in orange greeting each other with folded hands, smiling

Varför vi gör det

Målet med yoga är det Högsta medvetandet

  1. 1

    Målet är det Högsta medvetandet. Yogans mål ligger långt bort, som ett avlägset stjärnsystem.

  2. 2

    Instrumentet för att nå det målet är sinnet. Det är den subtilaste delen av oss och därför den enda del som är fin nog att nå målet.

  3. 3

    Metoden är meditation. För att se en stjärna behövs ett teleskop riktat mot den; för att nå det Högsta medvetandet behövs ett sinne riktat mot det. Det är meditation.

  4. 4

    Förberedelsen och omsorgen. Ett teleskop måste skötas, rengöras och ställas in för att man ska kunna se stjärnorna. Med sinnet är det likadant. Varje praktik gör detta för sinnet, direkt eller genom kroppen, eftersom sinnet är förbundet med kroppen.

    Se hur den leder till målet ↓

Att nå målet genom 15 shiilas (uppföranderegler)

De femton reglerna för oss till målet genom det vi släpper in i sinnet om andra människor. Förakt, avund och vrede stannar i det sinne som bär på dem; reglerna vänder sinnet åt motsatt håll, mot vänskap, förlåtelse och respekt, och sinnet blir lugnt och stiger. När sinnet ser i alla ett uttryck för samma enda Högsta medvetande, behåller det det medvetandet för ögonen, och ett sinne som har Honom för ögonen växer tills det är ett med Honom. Det är yogans mål.

  1. 01

    Det du tänker om andra stannar i dig

    Förminska någon, så slår sig den personens underlägsenhet ner i ditt eget sinne.

    ”Försök inte att ta dig överlägsenhet genom att förminska andra, för den andra personens underlägsenhet kommer att slå sig ner i ditt sinne.”
    Caryácarya 2, ”Sádhaná (Intuitional Practice)”
  2. 02

    Den motsatta hållningen

    Därför vänds sinnet åt motsatt håll: tålamod mot vrede, ärlighet mot oärlighet, generositet mot girighet, sanning mot lögn.

    ”Därför är principen att inta den motsatta hållningen i striden den mest verkningsfulla strategin; sinnet måste ledas i motsatt riktning.”
    Subháśita Saḿgraha 10, ”Taking the Opposite Stance in Battle”
  3. 03

    Vänskap i stället för avund

    När någon är lycklig tar sinnet emot hans lycka som en väns.

    ”I stället för att känna avund bör man tänka: ”Den och den är min vän – vad underbart! Hon är så lycklig!” Om sinnet tänker så, försvinner all avund.”
    Subháśita Saḿgraha 10, ”Taking the Opposite Stance in Battle”
  4. 04

    Förlåtelse

    I ens eget liv har förlåtelsen ingen gräns: ju mer, desto bättre.

    ”i det individuella livet kan du visa största möjliga förlåtelse – ja, ju mer förlåtelse, desto bättre.”
    Subháśita Saḿgraha 10, ”Taking the Opposite Stance in Battle”
  5. 05

    Ett sinne i jämvikt

    När sinnet visar respekt för dem som ingen respekterar, kommer det i jämvikt och går vidare.

    ”Du måste tvärtom visa respekt för dem som inte får respekt från någon; på så sätt kommer era sinnen att komma i jämvikt och ni kommer att gå framåt.”
    Subháśita Saḿgraha 10, ”Taking the Opposite Stance in Battle”
  6. 06

    Den Endes uttryck

    Tiggaren vid vägkanten och ministern är båda uttryck för samma enda Högsta medvetande. Sett så vänder varje människa sinnet mot Honom.

    ”Är de inte värdiga människor, är inte också de uttryck för samma Enda Högsta medvetande?”
    Subháśita Saḿgraha 10, ”Taking the Opposite Stance in Battle”
  7. 07

    Ett med Honom

    Ett sinne som alltid har det Högsta för ögonen växer, och till slut blir det ett med Honom. Detta är målet.

    ”När ett sinne ständigt kontemplerar den Högsta Entiteten, vidgas det alltså gradvis och blir till slut ett med det Kosmiska sinnet, och det blir av sig självt stilla.”
    Subháśita Saḿgraha 9, ”Cognitive Faculty and the Supreme Desideratum”

Vad det är

Paiṋcadasha shiila är femton uppföranderegler som ska iakttas i det dagliga livet. De börjar med förlåtelse och ett storsint sinne; bland dem finns behärskning av uppträdande och humör, ett vänligt och leende sätt, moraliskt mod och att föregå med gott exempel i sitt eget uppförande innan man ber någon annan att göra detsamma. Alla femton finns uppräknade nedan.

I källorna

Vad studier har funnit

Förlåtelse, vrede och hälsa

15 shiilas (uppföranderegler)

De femton, så som Shrii Shrii Ánandamúrti gav dem:

  1. 1

    Förlåtelse.

    Att förbli fri från varje önskan att hämnas på någon. Förlåtelse gäller ens eget liv: en oförrätt mot mig kan jag förlåta så långt det går; en oförrätt mot samhället är inte min att förlåta.

    Att förlåta är också till för den som förlåter. Utan förlåtelse återvänder sinnet ständigt till samma tanke, det släpper inte taget, och du lider av det. Att förlåta är att befria dig själv.

    Forskningen håller med. Människor som bar på agg i tankarna hade högre puls och blodtryck än när de föreställde sig att de förlät (Witvliet CVO, Ludwig TE, Vander Laan KL, 2001, Psychological Science). I 103 studier med 26 043 personer gick förlåtelse hand i hand med bättre hälsa, framför allt psykisk hälsa (Rasmussen KR et al., 2019, Psychology & Health). I kontrollerade studier minskade depression, vrede och stress när deltagarna fick lära sig att förlåta (Akhtar S, Barlow J, 2018, Trauma, Violence & Abuse).

    Ánanda Vacanámrtam del 4, ”The Ten Characteristics of a Dhármika” (1978); Subháśita Saḿgraha del 10, ”Taking the Opposite Stance in Battle” (1970)

  2. 2

    Ett storsint sinne.

    Ett stort hjärta: att bry sig om andras intressen, inte om sina egna små. Exempel: du får två äpplen, och det ena är sämre, ruttet. Du ger det bättre till en vän och behåller det dåliga själv. Du tänker inte på din egen själviska vinning, du tänker på den andra. Artighet är bara ett tecken; storsinthet är att hjälpa den man har sårat, även om det kostar en själv.

    Human Society del 1, ”Social Justice” (1959)

  3. 3

    Ständig behärskning av uppträdande och humör.

    Att aldrig låta vrede och upphetsning styra ens ord och handlingar. Den som är arg har redan förlorat sitt omdöme; den som är lugn kan handla klokt.

    Subháśita Saḿgraha del 10, ”Taking the Opposite Stance in Battle” (1970)

  4. 4

    Beredskap att offra allt i det individuella livet för ideologin.

    Ananda Margas ideologi är självförverkligande och tjänst åt alla: átma mokśártham jagat hitáya ca. Självförverkligandet omfattar alla uppföranderegler och alla andliga övningar; tjänandet omfattar arbetet för mänsklighetens och hela universums välfärd. Ideologin är livets grund: den avgör hur en människa lever.

    I vardagen försöker man följa ideologin. När man står inför valet mellan att följa den och att göra något som går emot den, väljer man ideologin och avstår från annat för dess skull.

    Att offra sitt liv för ideologin betyder detta: om det gäller att förråda sina ideal och gå emot dem, även under hot om döden, måste man stå fast vid dem. Man måste strikt hålla fast vid sina principer och vara beredd att följa idealet så långt att man skulle ge sitt liv för det. Det är en beredskap, inte ett dagligt krav, men den visar vad idealet är: det är det som gör en människa till människa. ”Vi säger att människans liv är ett ideologiskt flöde”, och ”där det inte finns något ideologiskt flöde är det ett djur.” Den som ger upp idealet ger upp detta flöde och glider nedåt.

    Ánanda Vacanámrtam del 30, ”Ascribe Brahma-hood to All” (1971); A Guide to Human Conduct, ”Shaoca” (1957): ”den som är hängiven ett ideal måste vara beredd att glatt och ivrigt ge upp allt man har – till och med sitt liv – för det kollektiva intresset.”

  5. 5

    Allsidig självbehärskning.

    Behärskning på alla områden: mat, sömn, tal, begär. Behärskning betyder inte att döda ett begär, det betyder att leda det.

    A Guide to Human Conduct, ”Brahmacarya” (1957)

  6. 6

    Ett vänligt och leende sätt.

    Att möta människor varmt, med ett vänligt ord och ett leende, så att de känner sig välkomna och till freds.

  7. 7

    Moraliskt mod.

    Att göra och säga det som är rätt även när det är impopulärt, riskabelt eller går emot ens eget intresse; att inte tiga inför orättvisa.

  8. 8

    Att föregå med gott exempel i sitt eget uppförande innan man ber någon annan att göra detsamma.

    Gör det först själv, be sedan andra. Människor följer det de ser, inte det de hör.

  9. 9

    Att hålla sig borta från att kritisera andra, fördöma andra, smutskasta och från alla former av klickbildning.

    Att inte tala illa om människor och inte bilda klickar. När några sitter tillsammans börjar de kritisera andra, och det drar ned sinnet; det är bättre att sjunga Herrens lov.

    Subháśita Saḿgraha del 10, ”Taking the Opposite Stance in Battle” (1970)

  10. 10

    Strikt efterlevnad av principerna i yama och niyama.

    De tio moraliska principerna är grunden för hela praktiken; utan dem är sádhaná inte möjlig. Se sidan om yama och niyama.

  11. 11

    Om man av slarv omedvetet eller utan att veta om det har begått ett misstag, måste man genast erkänna det och be om straff.

    När vi begår ett misstag kan en skuldkänsla plåga oss. När vi berättar om det för någon, ber om straffet och fullgör det, försvinner skulden. Det är som om en sten lyftes från våra axlar.

    Ananda Marga Caryácarya del 2, ”Sádhaná (Intuitional Practice)” (1956): ”Om det finns minsta fel hos dig ska du hålla munnen stängd och ta emot alltihop, och du ska tacka den som påpekar ditt fel och be om straff.”

  12. 12

    Även i umgänget med en person av fientlig natur måste man hålla sig fri från hat, vrede och fåfänga.

    Även inför en fiende håller man sitt sinne rent. Vrede och hat skadar först den som bär på dem; ett lugnt sinne hanterar fienden bättre.

    Subháśita Saḿgraha del 10, ”Taking the Opposite Stance in Battle” (1970)

  13. 13

    Att hålla sig borta från pratsamhet.

    Att inte prata för mycket eller i onödan. Tomt prat slösar energi och blir ofta skvaller.

  14. 14

    Lydnad mot den strukturella disciplinkoden.

    Att följa reglerna och ordningen i den organisation man tillhör, inte sin egen vilja.

    Varför. Om alla handlar efter sin egen vilja drar alla åt sitt håll, arbetet går inte ihop, och kollektivet blir svagt. Brist på disciplin har ofta varit den främsta orsaken till att ett samhälle gick under, och vissas brist på disciplin kan göra det fredliga livet omöjligt för de andra. Disciplin är därför absolut nödvändig för att hålla kollektivet vid liv.

    Den förbjuder inte att tänka. Inom Marga kommer förnuftet efter lydnaden: om man efter att ha lytt känner att en regel är fel har man full rätt att argumentera och få den ändrad; men att argumentera innan man lyder leder till brist på disciplin.

    A Few Problems Solved del 7, ”Social Psychology” (1957)

  15. 15

    Ansvarskänsla.

    Det en människa har åtagit sig måste hon fullfölja till slutet: göra det, stå till svars för det, inte släppa det halvvägs och inte skjuta över ansvaret på andra. Den som har tagit på sig en uppgift är den som ansvarar för den tills den är klar.

Shrii Shrii Ánandamúrti, Caryácarya del 2, ”Paiṋcadasha Shiila”, ca 1975

Ladda ner bladet (PDF)

Berättelser

  • En mycket fin man

    En gång var en av bröderna som jag hade initierat Bábás kock. Han var en enkel pojke och jag tyckte mycket om honom. Men av någon anledning var PA alltid arg på honom och skällde på honom hela tiden. Jag såg ofta pojken gråta, och jag blev förargad. Jag undvek PA och ville inte tala med honom. En kväll följde jag med Bábá på promenad i fälten. Jag satt bredvid Honom i bilen, och Dádá T satt i framsätet. Så snart bilen startade såg Bábá på mig. ”Du vet”, sa Bábá, ”PA är en mycket fin man. Han arbetar hårt och tar hand om många viktiga saker. Han är en mycket god man. Inte sant?” ”Jo, Bábá, han är en mycket fin dádá”, svarade jag. Jag insåg att jag inte borde hysa dåliga tankar om Dádá, och jag gjorde verkligen en ansträngning för att bli vän med honom. När vi hade kommit varandra närmare bad jag honom att inte skälla så mycket på kocken och ge honom mer kärlek.Läs berättelsen

    — En ácárya på promenad i fälten med Bábá, Ác. Shamitánanda Avt., “101 Bábá Stories”, no. 31

  • ”Han har rätt”

    I maj 1989 reste jag till Calcutta som representant för Georgetown-sektorn (GT) för att delta i den globala RDS. Jag var ytterst nervös; det skulle bli första gången jag skulle rapportera direkt till Bábá. Bábá hade ett systematiskt sätt att ta emot sektorernas rapporter. GT-sektorn var den femte i ordningen. Efter att ha lyssnat på representanten för New York-sektorn, den fjärde, förklarade Bábá att Han inte skulle ta emot några fler rapporter; Han reste sig och lämnade salen. … Jag var förtvivlad, plågad inombords. Jag brast i gråt. Min gråt var så högljudd och tårarna så stora! Alla i salen blev förvånade, många A’ca’ryas kom för att trösta mig, men det förstärkte bara min klagan. Mina skrik blev våldsamma, dånade mot väggarna och nådde genast min Bábás öron. I sitt rum på översta våningen hörde Bábá mig gråta. Han kallade genast på Keshavanandji och frågade: ”Vem är det som gråter där nere?” Keshavananda: ”Det måste vara Pavananda, Bábá.” Bábá: ”Varför gråter han?” Keshavananda: ”Han sa att han var så besviken och nedbruten för att han inte fick lämna sin rapport till Dig, Bábá.” Bábá: ”Han har rätt; jag borde ha tagit emot hans rapport. Säg till honom att inte oroa sig, säg till honom att komma med girlanger i morgon bitti när jag går ut på morgonpromenad.” På den tiden tog Bábá inte emot girlanger på grund av sin hälsa, men vi blev mycket glada över beskedet, och alla kom för att gratulera mig och berömma min uthållighet genom tårarna. Nästa morgon kom Bábá, som Han lovat, själv till salen och tog emot våra girlanger. …Läs berättelsen

    — En arbetare som rapporterade från Georgetown-sektorn, Calcutta, maj 1989, Ácárya Pavanananda Avadhúta, in “Shrii Shrii Ánandamúrti: Journey of a Mystery through African Experience”, “He Is Right; I Should Have Received His Report”

  • En dröm om kritik

    Några dagar senare hade jag en annan dröm. Den kom en dag då jag hade kritiserat en annan arbetare, fast andra människor också var närvarande. Jag ångrade mitt beteende, och när jag höll på att somna bad jag Bábá att befria mig från den här sortens otäcka psykologiska tendens. Detta var min dröm: En Márgii-syster begick ett misstag. Inför andra läxade jag upp henne gång på gång för hennes misstag. Till slut lyfte jag en käpp och slog henne lätt i huvudet medan jag fortfarande förebrådde henne. Hon skämdes djupt. Bakom ett draperi hörde jag Bábás röst kalla på henne att komma genast. Hon lämnade mig och gick bort till Bábá. Jag mådde mycket dåligt över det jag hade gjort. Efter några minuter kom hon tillbaka. Jag frågade henne: ”Vad sa Bábá till dig?” ”Han var arg på mig”, sa hon, ”för att jag i tysthet tålde att du kritiserade mig offentligt.” Innan jag hann fråga henne något mer kallade Bábá åter ut henne ur rummet. Och jag vaknade.Läs berättelsen

    — En munk som hade kritiserat en medarbetare offentligt, Dada Dharmavedananda, “Travels with the Mystic Master”, “Therapeutic rebuke”

  • Till och med en motståndare

    Bábá sa att en andligt sökandes, en Sadhaks, uppförande ska vara så fulländat och felfritt att till och med Sádhakans fiende kan uppskatta honom och säga: ”Fast mina idéer inte stämmer överens med hans (det vill säga den andligt sökandes), är han en fin människa.”Läs berättelsen

    — En Márgii vid General Darshan, Ranchi, 1960-talet, Kamal Kumar, “My Experiences with Bábá”, “2.2.4 Conduct of a spiritual aspirant”

  • Klaga inte på regnet

    Återigen fick jag tillfälle att följa med Bábá på promenaden i fälten. Det var kväll och jag gick vid Bábás sida. Det hade regnat den dagen, och vägen var våt och smutsig. Vi gick långsamt och försiktigt. Jag sa: ”Regntiden är dålig. Allt vi ser omkring oss är lera och smuts.” Bábá tyckte inte om min kommentar. Han lade handen över min mun och rådde mig: ”Sádhakas ska inte fälla sådana kommentarer. Om det inte fanns något regn skulle livet vara i fara. Därför är regnet nödvändigt.”Läs berättelsen

    — Ácárya Keshavánanda Avadhúta, på promenad i fälten med Bábá, Ácárya Keshavánanda Avadhúta, “Reminiscences of Bábá”, “1.11. Always Speak Positively”

Vad Shrii Shrii Ánandamúrti sa

  • ”Innan du klandrar någon för något fel, försäkra dig om att du inte har samma brist.”
    Caryácarya 2, “Sádhaná (Intuitional Practice)”
  • ”Det är handlingar och inte logik som visar ens överlägsenhet.”
    Caryácarya 2, “Sádhaná (Intuitional Practice)”
  • ”Övervinn klander med beröm, mörker med ljus.”
    Caryácarya 2, “Sádhaná (Intuitional Practice)”
  • ”Om det finns minsta fel hos dig ska du hålla munnen stängd och ta emot alltihop, och du ska tacka personen för att den påpekade ditt fel och be om straff.”
    Caryácarya 2, “Sádhaná (Intuitional Practice)”
  • ”Vad är förlåtelse? Det betyder att förbli fri från hämndlystna attityder mot någon.”
    Ánanda Vacanámrtam 4, “The Ten Characteristics of a Dhármika”
  • ”En dhármik människa – och för den delen en intelligent människa – måste vara fri från vrede.”
    Ánanda Vacanámrtam 4, “The Ten Characteristics of a Dhármika”
  • ”Det vill säga: det är varken rätt av mig att blint förlåta den som gör orätt eller att blint straffa den som gör orätt. Vi bör tänka efter ordentligt innan vi handlar.”
    Ánanda Vacanámrtam 4, “The Ten Characteristics of a Dhármika”

Videor

Frågor

Ställ en fråga →