En mycket fin man
En gång var en av bröderna som jag hade initierat Bábás kock. Han var en enkel pojke och jag tyckte mycket om honom. Men av någon anledning var PA alltid arg på honom och skällde på honom hela tiden. Jag såg ofta pojken gråta, och jag blev förargad. Jag undvek PA och ville inte tala med honom. En kväll följde jag med Bábá på promenad i fälten. Jag satt bredvid Honom i bilen, och Dádá T satt i framsätet. Så snart bilen startade såg Bábá på mig. ”Du vet”, sa Bábá, ”PA är en mycket fin man. Han arbetar hårt och tar hand om många viktiga saker. Han är en mycket god man. Inte sant?” ”Jo, Bábá, han är en mycket fin dádá”, svarade jag. Jag insåg att jag inte borde hysa dåliga tankar om Dádá, och jag gjorde verkligen en ansträngning för att bli vän med honom. När vi hade kommit varandra närmare bad jag honom att inte skälla så mycket på kocken och ge honom mer kärlek.Läs berättelsen
— En ácárya på promenad i fälten med Bábá, Ác. Shamitánanda Avt., “101 Bábá Stories”, no. 31


