Ananda Marga

Personliga övningar · Dag och natt

Tjänande

Sevá

”Så medan man gör något för sin egen befrielse ska man också tjäna andra.” (Ánanda Vacanámrtam del 30, ”The Four Kinds of Service” (1971))

A boy reaching out to touch an elephant

Varför vi gör det

Målet med yoga är det Högsta medvetandet

  1. 1

    Målet är det Högsta medvetandet. Yogans mål ligger långt bort, som ett avlägset stjärnsystem.

  2. 2

    Instrumentet för att nå det målet är sinnet. Det är den subtilaste delen av oss och därför den enda del som är fin nog att nå målet.

  3. 3

    Metoden är meditation. För att se en stjärna behövs ett teleskop riktat mot den; för att nå det Högsta medvetandet behövs ett sinne riktat mot det. Det är meditation.

  4. 4

    Förberedelsen och omsorgen. Ett teleskop måste skötas, rengöras och ställas in för att man ska kunna se stjärnorna. Med sinnet är det likadant. Varje praktik gör detta för sinnet, direkt eller genom kroppen, eftersom sinnet är förbundet med kroppen.

    Se hur den leder till målet ↓

Att nå målet genom Tjänande

Tjänandet för oss till målet, eftersom den vi tjänar är Parama Puruśa själv, som har kommit till oss som en levande varelse. När det ges utan önskan om något tillbaka släcker det girigheten och renar sinnet; det rena sinnet vidgas, och när vi ser Honom i den vi tjänar växer kärleken till Honom på kort tid. Ett tjänande sinnes små vågor uppgår i Hans stora våg. Den sádhaka som lever i vidgning, flöde och tjänande når resans slut: ett med Parama Puruśa.

  1. 01

    Att tjäna Honom i Hans barn

    Vi vill tjäna Parama Puruśa, men vi kan inte nå Honom direkt. Därför tjänar vi Hans barn, människor, djur och växter, och det gläder Honom.

    ”De vill tjäna Parama Puruśa, och de får inte tillfälle till det direkt. Därför tjänar de Herrens andra barn, och på så sätt gläder de Honom.”
    Subháśita Saḿgraha del 12, ”Where There Is Dharma There Is Iśt́a, and Where There Is Iśt́a There Is Victory”
  2. 02

    Att inte begära något tillbaka

    Affärer är ett utbyte: något ges, något tas. Tjänandet går bara åt ett håll: vi ger och begär ingenting för det.

    ”Men tjänande är något helt annat: det är alltid ensidigt. Du ger något åt Parama Puruśa utan att be om något i utbyte.”
    Subháśita Saḿgraha del 12, ”Ádarsha and Iśt́a”
  3. 03

    Att ge renar sinnet

    Girigheten släcks av sin motsats, önskan att ge utan önskan att få. Osjälviskt tjänande tar bort sinnets smuts, och ett rent sinne kan tjäna Honom bättre.

    ”Yttre tjänande renar sinnet, och med ett rent sinne kan man bättre tjäna sin iśt́a.”
    Subháśita Saḿgraha del 8, ”Bhágavata Dharma”
  4. 04

    Sinnet vidgas

    Tapah är att ta på sig andras sorger för att göra dem lyckliga. Ett sådant tjänande vidgar sinnet, och ett vitt sinne är till stor hjälp när det vänds mot Parama Puruśa i meditationen.

    ”Som regel leder utövandet av tapah till att sinnet vidgas, och denna vidgning kommer helt säkert att i hög grad hjälpa en sádhaka i utövandet av Iishvara prańidhána.”
    A Guide to Human Conduct, ”Tapah”
  5. 05

    Kärlek till det Högsta

    När vi ser den vi tjänar som ett uttryck för Kosmos kommer kärleken till det Högsta snabbt. Och när kärleken har väckts, vad finns det då kvar att uppnå?

    ”De som ser på den de tjänar enbart som ett uttryck för Kosmos och osjälviskt sörjer för deras välbefinnande utvecklar på kort tid hängivenhet eller kärlek till det Högsta.”
    A Guide to Human Conduct, ”Tapah”
  6. 06

    Den lilla vågen förenas med den stora

    Varje tanke skapar en liten våg i sinnet. I det yttre och det inre tjänandet uppgår dessa små vågor i det Kosmiska sinnets stora våg.

    ”Att mikropsykiska vågor uppgår i makropsykiska vågor är en naturlig process. Detta uppgående är möjligt för varje människa genom att hon utför yttre och inre tjänande.”
    Subháśita Saḿgraha del 8, ”Bhágavata Dharma”
  7. 07

    Ett med Honom

    Vidgning, flöde och tjänande avslutar tillsammans resan. Sádhakan blir ett med Parama Puruśa. Detta är målet.

    ”När sádhakas har etablerat sig i bhágavata dharma, genom vistára, rasa och sevá, når deras resa sitt slut. De blir ett med Kärnan, ett med Parama Puruśa.”
    Subháśita Saḿgraha del 8, ”Bhágavata Dharma”

Vad det är

Sevá, tjänande, är halva människans uppgift: allt man gör är för den egna befrielsen och för hela världens upplyftande. Alla kan tjäna på något sätt: de som har det svårt ekonomiskt med sina händer, de som har det svårt fysiskt med sitt intellekt.

Tjänandet är av två slag. Det yttre tjänandet görs för levande varelser. Det inre tjänandet är japa och meditation som görs med tanken att man tjänar Parama Puruśa. Båda är lika viktiga.

Innan man tjänar förvissar man sig om att människan verkligen behöver tjänandet, och man tänker först på dem som är svagare, fattigare och mindre utbildade.

I källorna

”Átmamokśárthaḿ jagaddhitáya ca – ’Vad man än ska göra, ska man göra för átmamokśa – för sin egen befrielse – och för hela världens upplyftande, hela det mänskliga samhällets upplyftande.’ Man ska göra båda dessa saker: dessa två saker är alltså ens uppgift.” (Ánanda Vacanámrtam del 30, ”The Four Kinds of Service” (1971))

”En sádhaka måste gå den motsatta vägen för att bli av med girighetens brinnande lågor: han eller hon måste utveckla en oändlig önskan att ge åt andra, utan någon som helst avsikt att få något av dem.” (A Guide to Human Conduct, ”Shaoca” (1957))

”Detta tjänande kan göras på fyra sätt – viprocita sevá (intellektuellt tjänande), kśatriyocita sevá (modets tjänande), vaeshyocita sevá (ekonomiskt tjänande) och shudrocita sevá (kroppsligt tjänande). Inget av dem är underlägset: vi kan inte bortse från något av dem. Människor ska tjäna efter sin förmåga. De som tycker om intellektuellt tjänande kan göra det; de som tycker om kroppsligt tjänande kan göra det. Men det bästa är om alla fyra slagen utförs.” (Ánanda Vacanámrtam del 22, ”Serve the Supreme by Kiirtana” (1982))

”När du följer principen tapah ska du därför noga förvissa dig om att den du tänker tjäna verkligen behöver ditt tjänande. Först då ska du ägna dig åt tjänandet.” (A Guide to Human Conduct, ”Tapah” (1957))

De fyra yajiṋas

Yajiṋa betyder handling. I sitt föredrag från 1955 säger Shrii Shrii Ánandamúrti att den vanligen är av fyra slag. De tre första är både mentala och fysiska; den fjärde är helt inre. Tjänandet åt människor är den andra, och det är den som i sin tur har fyra slag.

  1. Tjänande åt varje skapad varelse

    Bhúta yajiṋa

    ”Bhúta Yajiṋa betyder tjänande åt varje skapad entitet i den manifesterade världen. Till exempel att vattna träd, sköta boskap, göra vetenskapliga undersökningar och göra vad som helst för välfärdens skull.”

    Bhúta betyder det som har skapats: hela den manifesterade världen, växter och djur liksom människor. Det betyder inte ett spöke eller en ande.

    Till exempel: att vattna träd, sköta boskap, göra vetenskapliga undersökningar.

  2. Tjänande åt människor

    Nr yajiṋa

    ”Nr Yajiṋa är handling för mänsklig välfärd. I själva verket är Nr Yajiṋa en del av Bhúta Yajiṋa, eftersom människor också är skapade varelser.”

    Handlingen börjar som en tanke i sinnet och tar sedan form i den fysiska världen. Det är den här yajiṋan som i sin tur har fyra slag, som visas nedan.

    Till exempel: att ge en människa tio rupier: hans eget exempel på nr yajiṋa.

    Fyra slag
  3. Att minnas förfäderna och vismännen

    Pitr yajiṋa

    ”Pitr Yajiṋa betyder att minnas förfäderna och vismännen. Så länge en människa har den fysiska kroppen står hon i skuld till sina förfäder.”

    Vismännen är de som har hjälpt det mänskliga samhället på otaliga sätt, till exempel genom att skapa nya ämnen. De som har sett till mänsklighetens välfärd förtjänar att vi minns dem med vördnad, och att hylla dem är pitr yajiṋa. Caryácarya del 3 kallar det en daglig plikt, som ska utföras även om ens far lever.

    Till exempel: de tidigare människornas oxkärror gav impulsen till våra järnvägar och bilar: hans eget exempel.

  4. Det inre tjänandet

    Adhyátma yajiṋa

    ”Adhyátma Yajiṋa, å andra sidan, har sitt ursprung i själens domän och slutar i själen.”

    Den är till hundra procent inre: sinnet utför sádhanán, och handlingen slutar i själen. Den är en befriande sádhaná, medan de andra tre är både befriande och bindande, med hans ord. Den behöver inga pengar: bara bhúta, nr och pitr yajiṋa behöver saker från den grova fysiska världen.

”Tillsammans med Adhyátma Yajiṋa måste också Bhúta, Nr och Pitr yajiṋa utföras, och då fullbordas det sanna offret av självet i Brahmas eld.”

Shrii Shrii Ánandamúrti, Subháśita Saḿgraha Part 1, “Yajiṋa and Karmaphala” (1955); Ananda Marga Caryácarya Part 3, “Bathing Procedure and Pitr Yajiṋa” (1956)

Nr yajiṋa: de fyra slagen av tjänande åt människor

”Sevá (tjänande) är av fyra slag – shúdrocita, vaeshyocita, kśatriyocita och viprocita. Detta kallas nr yajiṋa.”

  • Kroppsligt tjänande

    Shúdrocita sevá

    ”Att genom kroppsarbete tjäna de sjuka, förrätta begravningsriterna för en död kropp, hjälpa de lidande och utföra allt utvecklingsarbete som går kallas shúdrocita sevá.”

  • Ekonomiskt tjänande

    Vaeshyocita sevá

    ”Ekonomiskt tjänande åt levande varelser och att ge mat och vatten är vaeshyocita sevá.”

  • Modets tjänande

    Kśatriyocita sevá

    ”Att med sin styrka, sin fysiska förmåga och sitt mod rädda en människa i nöd, eller tvinga en människa som går på fel väg att komma in på den rätta vägen, är kśatriyocita sevá.”

  • Intellektuellt tjänande

    Viprocita sevá

    ”Att hjälpa det mänskliga samhället i dess mentala och andliga utveckling genom att tillämpa parájiṋána (intuitiv kunskap) är viprocita sevá.”

”Kom ihåg att värdet av varje slags tjänande är detsamma. Det slags tjänande som behövs mest vid en viss tidpunkt ska utföras. … Resultatet av viprocita sevá är bestående och resultatet av de övriga är kortlivat. Men ändå kan kśatriyocita, vaeshyocita eller shúdrocita tjänande under särskilda förhållanden vara den enda utvägen – där kan viprocita sevá kanske vara helt meningslöst.”

”Vilket är det bästa sevá för en hungrig människa? Att ge henne mat.” (Ánanda Vacanámrtam del 30, ”The Four Kinds of Service”, 1971)

Viprocita sevá är förenat med den inre yajiṋan: ”Viprocita Sevá är att ge uttryck åt Adhyátma yajiṋa genom att förmedla den andliga kunskap du har vunnit.”

Shrii Shrii Ánandamúrti, Caryácarya Part 2, “Society” (1956), rule 21; Ánanda Vacanámrtam Part 30, “The Four Kinds of Service” (1971). The names of the four in English follow Ánanda Vacanámrtam Part 22, “Serve the Supreme by Kiirtana” (1982).; Shrii Shrii Ánandamúrti, Subháśita Saḿgraha Part 1, “Yajiṋa and Karmaphala” (1955)

Den som tjänas är Brahma

”Tapahs sádhakas vet att den som tjänas är Brahma, deras älskade mål. De är tjänare, och det tjänande de utför är deras sádhaná.” (A Guide to Human Conduct, ”Tapah” (1957))

”Hela detta universum är ett uttryck för Parama Puruśas storhet, och därför är allt en människa gör för en viss levande varelse detsamma som att tjäna Parama Puruśa.” (Subháśita Saḿgraha del 8, ”Bhágavata Dharma” (1966))

”När man tjänar levande varelser får man aldrig låta någon känsla av fåfänga växa fram. Man ska alltid komma ihåg att man tjänar Parama Puruśa och ingen annan.” (Subháśita Saḿgraha del 8, ”Bhágavata Dharma” (1966))

”Han kommer till dig som en sjuk människa eller som en tiggare för att be om din hjälp. Naturligtvis är du mer tacksam än den du tjänar, eftersom Parama Puruśa har gett dig möjligheten att tjäna Honom.” (Subháśita Saḿgraha del 8, ”Bhágavata Dharma” (1966))

Tjänande i vardagen

  1. 1

    Den idealiska husfadern och husmodernCaryácarya del 1, ”The Ideal Householder”

    ”En idealisk husfar eller husmor ska försöka ge mat åt så många människor och djur som möjligt.” (Ananda Marga Caryácarya del 1, ”The Ideal Householder” (1965))

  2. 2

    Missgynnade människor och gästerCaryácarya del 1, ”The Ideal Householder”

    ”Var inte likgiltig för att tjäna missgynnade människor och gäster. Ta inte hänsyn till deras härkomst, kultur eller religiösa tro när du tjänar dem.” (Ananda Marga Caryácarya del 1, ”The Ideal Householder” (1965))

  3. 3

    TiggareCaryácarya del 1, ”The Ideal Householder”

    ”Det bästa sättet att tjäna tiggare är att ge dem mat. Om det inte finns lagad mat i huset, ge livsmedel (spannmål, baljväxter eller några grönsaker). Ordna vid behov också läkarvård, kläder eller husrum åt dem, för så länge tiggarproblemet består och staten inte tar på sig ansvaret att lösa det, måste hushållen bära detta ansvar.” (Ananda Marga Caryácarya del 1, ”The Ideal Householder” (1965))

  4. 4

    Att tjäna djurenCaryácarya del 1, ”The Ideal Householder”

    ”Mjölkgivande djur ska respekteras och skötas väl, som mänskliga mödrar. Även när ett djur har förlorat förmågan att ge mjölk ska du inte skada eller döda det.” (Ananda Marga Caryácarya del 1, ”The Ideal Householder” (1965))

  5. 5

    SadávrataCaryácarya del 1, ”The Ideal Householder”

    ”Den sortens allmänna välgörenhet som varje sádhaka ska ta på sig som individ, eller som sádhakas tar på sig som familj eller som gemenskap, kallas sadávrata.” (Ananda Marga Caryácarya del 1, ”The Ideal Householder” (1965))

  6. 6

    Tjänande och toleransCaryácarya del 2, ”Society”

    ”Samarbeta med alla när det gäller social tjänst.” (Ananda Marga Caryácarya del 2, ”Society” (1956))

Var försiktig

  • ”Precis som i shaoca sádhaná får det i utövandet av tapah inte finnas minsta spår av affärsmentalitet.” (A Guide to Human Conduct, ”Tapah” (1957))
  • ”Tapah utan kunskap kommer oundvikligen att missbrukas.” (A Guide to Human Conduct, ”Tapah” (1957))
  • ”Även i ett hus där maten inte räcker till mycket ska du spara något åt dem som bor i huset, så att de kan stilla sin hunger, och ge resten åt de behövande.” (A Guide to Human Conduct, ”Shaoca” (1957))

Direkt och indirekt förtjänst

”Pratyakśa puńya, eller direkt förtjänst, vinner man när man utför en handling som att ge mat åt de hungriga eller tjäna de sjuka och svaga. Indirekt förtjänst vinner man när ens tjänande har en återkommande verkan, som tjänst åt samhället, att plantera träd osv. Om banyanträd planteras längs en het och dammig väg ger de skydd åt trötta vandrare i tusen till två tusen år. Förtjänst som vinns på det sättet är indirekt förtjänst.” (Ánanda Vacanámrtam del 8, ”Do Virtuous Deeds Day and Night – 1” (1979))

”De ekonomiskt fattiga och de fysiskt svaga har svårt att vinna direkt förtjänst på grund av sina ogynnsamma sociala förhållanden. Det är ett faktum att förhållandevis få människor faktiskt vinner direkt förtjänst. Men alla kan vinna indirekt förtjänst.” (Ánanda Vacanámrtam del 8, ”Do Virtuous Deeds Day and Night – 1” (1979))

Sádhaná och tjänande behöver varandra

Den som bara gör självförverkligandets sádhaná och avstår från tjänande kan inte komma framåt i sin sádhaná: de två är beroende av varandra. Och tvärtom: om det inre tjänandet inte görs ordentligt blir ett verkligt yttre tjänande omöjligt.

Shrii Shrii Ánandamúrti
”Kom ihåg att du har en plikt mot – ja, att du står i skuld till – varje varelse i detta universum, men mot dig har ingen någon plikt; av andra har du ingenting att fordra.”
Shrii Shrii Ánandamúrti, Caryácarya 2, “Sádhaná (Intuitional Practice)”

Vad en studie om att ge fann

  • I ett experiment var de som slumpmässigt fick i uppgift att lägga en liten summa pengar på någon annan lyckligare vid dagens slut än de som lade pengarna på sig själva.

    Dunn EW, Aknin LB, Norton MI, 2008, Science

Berättelser

  • Tjänst utan tanken

    Den här händelsen inträffade 1967. Hela Bihar, östra UP och sydvästra MP (Chattisgarh) var drabbade av svår torka. Ananda Margas WTs och familjemárgiis var upptagna med hjälpinsatser. Ananda Marga drev kostnadsfria matläger, kostnadsfri klädutdelning och medicinska läger. En sanyasin som uppriktigt deltog i hjälparbetet tänkte att när han kom tillbaka till Ranchi skulle Bábá kalla honom till sig och berömma det goda arbete han hade gjort. Efter några månader återvände han till Ranchi för Bábás darshana. När han kom fram till ásharamet var Bábá just på väg ut på sin promenad i fälten. Han gick fram till Honom och gjorde pranama. Men i stället för att låtsas om honom vände Bábá bort ansiktet. Efter promenaden återvände Bábá till Jágrtin, men kallade inte på den här sanyasinen. När han inte blev kallad började han fundera på om han hade begått något misstag. Medan han försökte minnas blev han överväldigad av längtan efter att träffa Honom. I djup ångest började han gråta högt. Efter en stund kallade Bábá in honom i sitt rum. Han såg honom i ögonen och sa att du gjorde mycket tjänst för de torkdrabbade människorna men glömde att minnas att Bábá alltid såg dig. Det är därför jag är missnöjd med dig. Tjänst utan tanken på Náráyana är bortkastad tid.Läs berättelsen

    — En munk tillbaka från hjälparbete under torkan, Ranchi, 1967, Ác. Parmeshvaránanda Avadhúta, “My Bábá: English Rendering of Divyánubhúti”, “Serving all with the ideation of Náráyana”

  • Äpplen till Bábá

    En gång reste en hängiven från Kashmir till Calcutta för att träffa Bábá. Han hade med sig äpplen i två eller tre lådor. På vägen, vid någon station, kom en tiggare och bad den hängivne att ge honom åtminstone två äpplen. Den hängivne vägrade att avstå två äpplen, eftersom alla äpplena var avsedda för Bábá, hans Guru, och ingen annan. Den stackars tiggaren bad tre gånger om två äpplen och sa att Gurun inte skulle bli förargad om han fick två äpplen, eftersom han hade varit hungrig i två dagar. Så gav tiggaren den hängivne tre chanser att ge honom två äpplen. Varje ny gång var bönen mycket mer enträgen och kraftfull, mer logisk och ömkansvärd än de föregående, men allt var förgäves. När den hängivne sedan kom fram till Calcutta och äpplena gavs till Bábá vägrade Han att ta emot dem. Han sa att när Han verkligen var hungrig och bad om dem tre gånger fick Han inte äpplena, och därför ville Han inte längre ta emot dem.Läs berättelsen

    — En hängiven från Kashmir, på väg till Calcutta, Kamal Kumar, “My Experiences with Bábá”, “6.5 Apples for Bábá”

  • Glädjen i att ge mat

    Efter att Bábá hade gett programmet Sadávrata delade varje enhet ut mat minst en gång i veckan. Det var torsdag i Calcutta, och vi hade ordnat programmet i Bábás hus i Lake Gardens. Vi bjöd in de fattiga i grannskapet, och hela eftermiddagen fanns det hela tiden minst sextio personer innanför grinden. Jag gick till Bábás rum. Han var mycket glad. ”Ser du, när de fattiga äter är det så fint. Det är inte bara de som njuter av maten; de som serverar dem njuter av den ännu mer. Det ger oss så mycket lycka att ge de hungriga mat. På det sättet hjälper det andligt också. Det hjälper din sádhaná. Därför införde jag det här programmet Sadávrata. Vad tycker du om det?” Jag sa: ”Bábá, jag känner så mycket lycka när jag ger mat åt andra.” Bábá var tyst en stund och sa sedan: ”Ni måste ge mat, tak över huvudet, medicin och kläder åt varje människa på den här planeten, eller hur?” ”Ja, Bábá.” Jag gick tillbaka till Sadávrata och såg den sista gruppen människor äta. Jag mindes vartenda ord Han sagt, och mitt hjärta var fullt av kärlek.Läs berättelsen

    — En arbetare vid matutdelningen, Lake Gardens, Calcutta, Ác. Shamitánanda Avt., “101 Bábá Stories”, no. 34

  • Vad Köpenhamn behövde

    Sedan programmet Sadávrata hade börjat stannade jag till på kontoret i Köpenhamn några dagar på väg till Mexiko. LFT:erna lagade god vegetarisk mat och bjöd in folk från gatan. Men de kunde inte hitta någon som behövde mat. Till slut övertalade de en man att komma, och vi var alla nöjda med att vi åtminstone hade gett en människa mat. Men när han gick insisterade han på att betala! Efter några månader kom jag tillbaka till Calcutta och berättade historien för Bábá. Han skrattade och sa: ”Du förstår, där behöver de psykisk och andlig hjälp mycket mer än fysisk hjälp.”Läs berättelsen

    — En arbetare på genomresa i Köpenhamn, Ác. Shamitánanda Avt., “101 Bábá Stories”, no. 57

  • Ingen bokmal

    Dádá S tycker om att läsa böcker. Han vill bli en stor intellektuell och läser ständigt. En dag var Bábá inte nöjd med hans rapport och sa: ”Genom att bara läsa böcker dag och natt kan du inte göra något konstruktivt för samhället. Du måste arbeta hårt för att tjäna människorna. Vill du bli en bokmal i nästa liv?” Bábá fortsatte att skälla ut honom från alla håll. Till slut sa Han till Dádá: ”Gör mer social tjänst, mer sádhaná, och var alltid glad.” Dádá förändrades mycket från den dagen.Läs berättelsen

    — En arbetare vid en rapportering, Ác. Shamitánanda Avt., “101 Bábá Stories”, no. 80

  • Artontusen i översvämningen

    Det var en kraftig översvämning när vi kom till vårt högkvarter i Tiljala. Det hade regnat kraftigt sedan eftermiddagen innan. Bábá kom först samma morgon – perfekt tajming. … … Utanför våra möten tog Bábá emot rapporter varje timme om hur hjälpinsatserna för byborna gick. Till en början hade vi inte ens mat åt oss själva. Sedan kom en liten båtlast med tillplattat ris och oraffinerat socker. Det var vår enda mat. Våra hjälparbetare gav samma mat åt de översvämningsdrabbade och hjälpte dem också att sätta upp tillfälliga skydd på vägen. På kvällen hade antalet mottagare ökat till 18 000. Statlig hjälp hade fortfarande inte kommit. … … Fast vår hjälpavdelning lovade allmänheten det allra nödvändigaste var sanningen den att våra hjälpteam nästan inte hade några pengar i början. Rent praktiskt hängde de garantier vi gav om att tjäna de behövande helt på Bábás nåd. Det kan verka dåraktigt, men vi hade tro på att Han skulle ge det som behövdes. Teamledaren, Dádá Ramananda, gick själv till Márgiis och arbetare och bad om gåvor från första till sista dagen. Jag gav honom så mycket jag kunde, men när han gick från mitt rum sa han: ”Det räcker fortfarande inte på långa vägar. Jag vet verkligen inte hur vi ska klara oss i morgon.” När jag såg honom dagen därpå log han mot mig. ”I går, strax efter att jag träffat dig, stötte jag på en av de rikare byborna, som äger en bil som vi räddade undan översvämningen. Jag berättade om våra ekonomiska problem, och han gav mig tillräckligt med pengar för en hel dags förnödenheter.” Han tillade: ”I hjälparbete måste vi räkna med åtminstone ett eller två mirakel om dagen.”Läs berättelsen

    — En munk vid högkvarteret, Tiljala, Calcutta, Dada Dharmavedananda, “Travels with the Mystic Master”, “Serving the masses—a miracle a day”

Vad Shrii Shrii Ánandamúrti sa

  • ”Alla människor ska tjänas med samma stadighet i alla tre skikten – det fysiska, det mentala och det andliga – och du måste tjäna genom att tillskriva den du tjänar Náráyańa-skap. Kom ihåg att ditt tjänande inte förpliktar det Högsta; det är snarare du som står i tacksamhetsskuld, eftersom du har fått en sådan möjlighet att tjäna det Högsta i levande varelsers gestalt.”
    Ánanda Váńii Saḿgraha, “Ánanda Váńii 28”
  • ”Vi kan ge Parama Puruśa glädje genom att tjäna Hans skapelser – människor, djur och växter – och detta tjänande blir nyhumanismens bästa tillämpning.”
    Ánanda Vacanámrtam 22, “Serve the Supreme by Kiirtana”
  • ”Vilket är det bästa sevá för en hungrig människa? Att ge henne mat.”
    Ánanda Vacanámrtam 30, “The Four Kinds of Service”

Videor

Frågor

Ställ en fråga →