Ananda Marga

Allas välfärd · 7 av 10

PROUT: de fem principerna

PROUT står för Progressive Utilization Theory, teorin om progressivt utnyttjande. Den vilar på fem principer. Var och en återges här så som den är formulerad, med den kommentar som skrevs till den.

På varje sida är de markerade avsnitten Shrii Shrii Ánandamúrtis ord, hämtade ur hans böcker så som de är tryckta. Raderna mellan dem är våra och leder bara från ett avsnitt till nästa.

Vad PROUT är till för

PROUT utgår från vad varje människa måste garanteras, och från hur den garantin ska uppfyllas.

Varje människa har vissa minimibehov som hon måste garanteras. Garanterad tillgång till livsmedel, kläder, sjukvård och bostad bör ordnas så att människor kan använda sin överskottsenergi (energi som hittills har gått åt till att skaffa livets nödvändigheter) till finare strävanden. Samtidigt bör det finnas tillräckligt utrymme för att tillhandahålla den progressiva tidsålderns andra bekvämligheter. För att fullgöra dessa ansvar bör tillräcklig köpkraft skapas.
Shrii Shrii Ánandamúrti, Idea and Ideology, ”The Cosmic Brotherhood” (1959)
Ananda Margas samhällsfilosofi förespråkar alltså utvecklingen av individens integrerade personlighet, och också upprättandet av ett världsbroderskap, genom att inpränta ett kosmiskt sentiment i människans psykologi. Marga förespråkar ett progressivt utnyttjande av kosmos världsliga och övervärldsliga faktorer. Samhället behöver en impuls till liv, kraft och framsteg, och för detta förespråkar Ananda Marga Progressive Utilization Theory (Prout), varmed menas ett progressivt utnyttjande av alla faktorer. De som stöder denna princip kan kallas ”proutister”.
Shrii Shrii Ánandamúrti, Idea and Ideology, ”The Cosmic Brotherhood” (1959)

Teorin vilar på fem principer. De följer här en efter en.

Första principen: ett tak för ackumulation

Den första principen begränsar den privata rikedomen. Den står tryckt inom hakparentes; ”innebörden” efter den är kommentaren till den.

”Nyttjanderätt” är rätten att använda något utan att äga det.

[Ingen individ bör tillåtas att ackumulera någon fysisk rikedom utan den kollektiva kroppens klara tillstånd eller godkännande.] Innebörd: Universum är allas kollektiva egendom. Alla människor har nyttjanderätt, men ingen har rätt att missbruka denna kollektiva egendom. Om en person skaffar sig och ackumulerar överdriven rikedom inskränker han eller hon direkt andras lycka och bekvämlighet i samhället. Ett sådant beteende är uppenbart antisocialt. Därför bör ingen tillåtas att ackumulera rikedom utan samhällets tillstånd.
Shrii Shrii Ánandamúrti, Ánanda Sútram, ”Chapter 5” (1962)
I detta socioekonomiska system har människor full frihet i den andliga och den mentala sfären. Detta är möjligt eftersom de andliga och psykiska entiteter som människor kan sträva efter i sig själva är obegränsade, och omfattningen av det man äger i denna sfär hindrar inte andras framsteg i deras strävanden. Men tillgången i den fysiska sfären är begränsad, och därför har varje försök till oproportionerligt eller obegränsat förvärv av fysiska föremål alla möjligheter att skapa en väldig majoritet av egendomslösa, och därmed hindra den stora majoritetens andliga, mentala och fysiska växt.
Shrii Shrii Ánandamúrti, Idea and Ideology, ”The Cosmic Brotherhood” (1959)

Gränsen gäller bara fysisk rikedom; det andra avsnittet säger varför.

Andra principen: använd allt, fördela det förnuftigt

Den andra principen gäller alla universums resurser: hur fullt de används och hur de fördelas.

[Det bör ske ett maximalt utnyttjande och en förnuftig fördelning av alla universums världsliga, övervärldsliga och andliga möjligheter.] Innebörd: De rikedomar och resurser som finns i den grova, den subtila och den kausala världen bör utvecklas för allas välfärd. Alla resurser som är dolda i den femelementära världen – den fasta, den flytande, den lysande, den luftformiga och den eteriska – bör utnyttjas fullt ut, och strävan att göra detta kommer att säkra universums maximala utveckling. Människorna måste ihärdigt utforska land, hav och rymd för att upptäcka, utvinna och bearbeta de råvaror som behövs för deras behov. Det bör ske en förnuftig fördelning av mänsklighetens ackumulerade rikedom. Med andra ord måste alla människor garanteras minimibehoven. Dessutom måste man också ta hänsyn till behoven hos förtjänstfulla människor, och i vissa fall hos dem med särskilda behov.
Shrii Shrii Ánandamúrti, Ánanda Sútram, ”Chapter 5” (1962)

Tredje principen: utveckla varje människa och hela samhället

Den tredje principen vänder sig från resurserna till människorna: förmågorna hos varje person och hos samhället som helhet.

[Det bör ske ett maximalt utnyttjande av de fysiska, metafysiska och andliga möjligheterna hos det mänskliga samhällets individuella och kollektiva kroppar.] Innebörd: Samhället måste säkra den maximala utvecklingen av den kollektiva kroppen, det kollektiva sinnet och den kollektiva anden. Man får inte glömma att den kollektiva välfärden ligger i individerna och den individuella välfärden ligger i kollektivet. Utan att trygga den individuella bekvämligheten genom att ordna mat, ljus, luft, bostad och sjukvård på rätt sätt kan den kollektiva kroppens välfärd aldrig uppnås. Man måste främja den individuella välfärden, driven av andan att främja den kollektiva välfärden.
Shrii Shrii Ánandamúrti, Ánanda Sútram, ”Chapter 5” (1962)
Avsaknaden av andlig moral och andlighet hos individerna kommer att bryta kollektivets ryggrad. För den kollektiva välfärdens skull måste man därför väcka andligheten hos individerna. Att det bara finns en handfull starka och modiga människor, ett litet antal lärda eller några få andliga människor tyder inte på hela samhällets framsteg. Möjligheten till oändlig fysisk, mental och andlig utveckling finns i varje människa. Denna möjlighet måste tas till vara och bringas till fullbordan.
Shrii Shrii Ánandamúrti, Ánanda Sútram, ”Chapter 5” (1962)

Fjärde principen: håll användningarna i balans

Den fjärde principen begär balans mellan alla dessa användningar. Kommentaren tillämpar den först på det garanterade minimet: människor ska förtjäna det, och köpkraften är vägen att höja det.

[Det bör råda en riktig avvägning mellan dessa fysiska, metafysiska, världsliga, övervärldsliga och andliga utnyttjanden.] Innebörd: När man främjar den individuella och den kollektiva välfärden bör det råda en riktig avvägning mellan den fysiska, den mentala och den andliga sfären och mellan den grova, den subtila och den kausala världen. Samhället har till exempel ansvaret att tillgodose varje individs minimibehov, men om det under trycket av detta ansvar ordnar mat och bygger ett hus åt var och en hämmas det individuella initiativet. Människor blir så småningom slöa. Därför måste samhället ordna så att människor, i utbyte mot sitt arbete efter sin förmåga, kan förtjäna de pengar de behöver för att köpa minimibehoven. För att höja nivån på människors minimibehov är den bästa politiken att öka deras köpkraft.
Shrii Shrii Ánandamúrti, Ánanda Sútram, ”Chapter 5” (1962)

Femte principen: metoderna förändras och måste vara progressiva

Den femte principen handlar om förändring: sättet att använda något måste variera med tid, plats och person, och måste vara progressivt.

Det andra avsnittet avslutar kapitlet om de fem principerna.

[Metoden för utnyttjandet bör variera i enlighet med förändringar i tid, rum och person, och utnyttjandet bör vara av progressiv natur.] Innebörd: Den rätta användningen av ett föremål förändras med förändringar i tid, rum och person. De som inte kan förstå denna enkla princip vill klamra sig fast vid det förflutnas skelett, och följden är att de avvisas av det levande samhället. Sentiment grundade på snäv nationalism, regionalism, stolthet över förfäderna osv. tenderar att hålla människor borta från denna grundläggande princip, så att de inte förbehållslöst kan godta den som en enkel sanning. Följden blir att de, efter att ha gjort obeskrivlig skada för sitt land, sina medborgare och sig själva, tvingas smyga undan bakom kulisserna.
Shrii Shrii Ánandamúrti, Ánanda Sútram, ”Chapter 5” (1962)
Samhället måste modigt möta olika slags hinder, stora eller små, som sannolikt uppstår genom användningen av olika resurser och material som skapats av progressiva idéer och utvecklad teknik. Genom kamp måste samhället gå framåt mot seger längs vägen till en allsidig fullbordan i livet. Pragatishiila upayogatattvamidaḿ sarvajanahitárthaḿ sarvajanasukhárthaḿ pracáritam. [Detta är Progressive Utilization Theory, framlagd för allas lycka och allsidiga välfärd.]
Shrii Shrii Ánandamúrti, Ánanda Sútram, ”Chapter 5” (1962)

Varken kapitalism eller kommunism

Båda den nuvarande världens system avvisas, med klara ord.

I den nuvarande världen samlar kapitalisterna allt större rikedomar och ägodelar åt sig själva och lämnar andra att lida svårt av hungerns kval. De tvingar människor att bära trasiga lumpor för att själva kunna paradera i prålig klädsel. För att öka sin egen styrka suger de till och med andras livssaft. Det är samhällets ansvar att med alla tänkbara medel få dessa människor att förstå sina misstag, så att de upphör med sin antisociala verksamhet, för själva strävan att bli rik genom att exploatera andra är ett slags psykisk sjukdom.
Shrii Shrii Ánandamúrti, Prout in a Nutshell Part 21, ”The Responsibility of Society” (1960)
Under de senaste två århundradena har kapitalismen och kommunismen orsakat mycket lidande i det mänskliga samhället. Kommunismen har redan dött en förtidig död medan den ännu var i ungdomens kraft, men när kapitalismen dör kommer den att dö en mogen död. Vad orsakade kommunismens död? Den dog på grund av reaktionen från den samlade smärta, det lidande och den tortyr som det kommunistiska systemet tillfogade oskyldiga människor genom att tvinga dem att leva onaturliga liv. Kommunismen fick möta en svart död medan den dansade i terrorns och massakerns extas. Kapitalismen och kommunismen har förorenat luften, vattnet och miljön i denna fredsälskande värld. Människorna är till sin natur fredsälskande, inte krigsälskande. Det är kapitalismen och kommunismen som har orsakat två världskrig och så många andra blodiga strider i världen under den senaste tiden.
Shrii Shrii Ánandamúrti, Prout in a Nutshell Part 17, ”Suppression, Repression and Oppression” (1989)