Självförverkligande · 10 av 11
Kunskap, handling och hängivenhet
Tre saker för en människa framåt: att veta, att handla och att älska. De två första är vägar. Den tredje är där vägarna kommer fram.
På varje sida är de markerade avsnitten Shrii Shrii Ánandamúrtis ord, hämtade ur hans böcker. Raderna mellan dem är våra och leder bara från ett avsnitt till nästa.
Tre hjälpmedel
Alla vet att jiṋána (kunskap), karma (handling) och bhakti (hängivenhet) är de tre hjälpmedlen för att gå framåt på andlighetens väg. En jiṋánii (kunskapens människa) når nära målet, men ändå återstår ett litet avstånd. En karmii (handlingens människa) når närmare målet, men även då återstår en liten lucka. En bhakta (hängivenhetens människa) når ända fram till målet.
Enligt min mening är alla tre – kunskap, handling och hängivenhet – nödvändiga. Men hängivenhet är viktigare än de andra två…
Där kunskap och handling inte räcker
Var och en av de två vägarna har sin fälla, och det är samma fälla.
Hur enkel en intellektuell än må vara, finns fåfängan alltid dold i sinnets inre celler.
Också karmiis känner sig stolta när de tror att de har uträttat något. Utåt kan de ge uttryck för att de inte har gjort någonting, men i hemlighet bär de i sinnet på önskan att tidningarna ska skriva deras namn.
Vad hängivenhet är
Hängivenhet är inte lovprisning och inte ritual. Det är hela sinnet vänt åt ett håll.
När alla det mänskliga sinnets tankar och böjelser uteslutande kanaliseras mot ens Iśt́a [det högsta målet], kallas detta bhakti.
På handlingens och kunskapens vägar är Parama Puruśa målet, den entitet som ska förverkligas, och det finns ett bestämt tillvägagångssätt för att nå Honom, för att förverkliga Honom. Men på Bhaktis (hängivenhetens) väg är den själv målet och inte ett tillvägagångssätt.
De som följer handlingens och kunskapens vägar säger: ”Jag vill förverkliga den Högsta entiteten.” Men tanken i den hängivnes sinne är: ”Jag vill tjäna Parama Puruśa.”
Inget att förlora
Vad vinner en hängiven? Frågan vänds på huvudet.
Bhaktas har inget att förlora. Eftersom de upplever Parama Puruśa som sin egen, har de inget att förlora eller att vinna.
Den andligt sökande bör alltid komma ihåg att bhakti är oumbärlig för att uppnå befrielse.
