Ananda Marga

Självförverkligande · 4 av 11

Dharma: människans natur

Dharma är inte en religion. Det är en tings natur, så som det är eldens natur att brinna. Människans natur är att söka det Oändliga.

På varje sida är de markerade avsnitten Shrii Shrii Ánandamúrtis ord, hämtade ur hans böcker. Raderna mellan dem är våra och leder bara från ett avsnitt till nästa.

Inget ändligt räcker

Resonemanget börjar med något som vem som helst kan pröva: ingen vinning gör slut på begäret.

Att bara skaffa sig rikedom, makt och ställning tillfredsställer inte en människa. Att skaffa sig något begränsat skapar bara begär efter mer, och sökandet efter lycka når aldrig något slut. Hungern efter att äga tar aldrig slut. Den är gränslös och oändlig.
Shrii Shrii Ánandamúrti, Ananda Marga: Elementary Philosophy, ”What Is Dharma?” (1955)
Världen själv är ändlig och kan inte ge oändliga ting.
Shrii Shrii Ánandamúrti, Ananda Marga: Elementary Philosophy, ”What Is Dharma?” (1955)

Dharma betyder natur

Härifrån kommer definitionen. Den hunger som inget ändligt kan mätta är själv tecknet på vad en människa är.

I själva verket döljer sig bakom denna mänskliga drift begäret, längtan, efter att nå den Kosmiska entiteten. Det är varje levande varelses verkliga natur. Detta ensamt är varje människas dharma. Ordet dharma betyder ”egenskap”. Det engelska ordet för det är ”nature”, ”characteristic” eller ”property”. Eldens natur är att brinna eller att alstra värme. Det är eldens kännetecken eller egenskap och kallas också eldens natur. På samma sätt är människans dharma eller natur att söka den Kosmiska entiteten.
Shrii Shrii Ánandamúrti, Ananda Marga: Elementary Philosophy, ”What Is Dharma?” (1955)
Här betyder dharma inte någon särskild religion; det betyder kärnan i ens egen existens.
Shrii Shrii Ánandamúrti, Namah Shiváya Shántáya, ”Shiva’s Teachings – 1 (continued)” (1982)

Det vi delar med djuren, och det vi inte delar

Att äta, sova, frukta och fortplanta sig är också en natur, och djuren har den. Människans dharma börjar där den slutar.

Svábhávika dharma betyder den dharma genom vars utövande den fysiska helheten upprätthålls – det vill säga áhára, nidrá, bhaya och maethuna [att äta, sova, överleva och fortplanta sig]. Bhágavata dharma är det som skiljer människan från det som inte är mänskligt. Målet för både svábhávika dharma och Bhágavata dharma är detsamma: att få sukham [behag]. Men i svábhávika dharma är intensiteten i sukham begränsad, medan den i Bhágavata dharma är bortom allt mått, den är ananta.
Shrii Shrii Ánandamúrti, Ánanda Vacanámrtam Part 33, ”Svábhávika Dharma and Bhágavata Dharma” (1969)

Den mänskliga dharmans fyra kännetecken

Den mänskliga dharman beskrivs genom tre rörelser och deras resultat.

Själva kärnan i mánava dharma [mänsklig dharma] ligger i tre faktorer, plus en fjärde faktor som är resultatet av de tre första: (1) vistára, expansionens princip; (2) rasa, principen om total överlåtelse åt Parama Puruśa; (3) sevá, osjälviskt tjänande av Parama Puruśa och Hans skapelse; och (4) tadsthiti, den slutliga förankringen i Parama Puruśa.
Shrii Shrii Ánandamúrti, Namah Shiváya Shántáya, ”Shiva’s Teachings – 1 (continued)” (1982)
Människor vill expandera, men det är inte möjligt genom att beröva andra deras rikedom. Det är möjligt bara genom att dränka sina mänskliga värden och sin existentiella medvetenhet i ett flöde av sötma och låta dem breda ut sig över hela universum – genom att låta de ljuvaste känslorna från hjärtats innersta vrår strömma in i hjärtat hos varje varelse.
Shrii Shrii Ánandamúrti, Namah Shiváya Shántáya, ”Shiva’s Teachings – 1 (continued)” (1982)

Tjänandet, det tredje av dem, är där denna del av filosofin öppnar sig mot nästa: allas välfärd.