Ananda Marga

Världsfred genom andlighet

8 min läsning · Samhälle · 25 februari 2015 · av Acarya Pranakrsnananda Avadhuta

Ordet ”värld” heter på sanskrit ”jagat”. Jagat betyder det som alltid är i rörelse, alltid genomgår förändring. Allt i denna värld rör sig, ingenting står stilla.

Ordet ”värld” heter på sanskrit ”jagat”. Jagat betyder det som alltid är i rörelse, alltid genomgår förändring. Allt i denna värld rör sig, ingenting står stilla. Det är världens natur. Men vi kan ställa frågan: ”Åt vilket håll rör den sig? Vad är målet för denna rörelse?”

Låt oss anta att min professor ger mig i uppgift att göra en undersökning. Jag går till busstationen och vänder mig till olika människor för att be dem hjälpa mig med uppgiften genom att svara på en fråga. Min fråga är: ”Vad är livets mål?”

Jag är säker på att min fråga skulle förvåna de flesta, eftersom de aldrig har tänkt på saken. Men om jag frågade dem vilket mål deras företag, deras klubb eller deras förening har, skulle de lätt kunna svara, eftersom det står i syftesparagrafen i de stadgar som de lämnade in när de registrerade sig. Många människor tänker nästan aldrig på livets mål. Varför har jag fötts? Varför kom jag till denna planet? Vad är meningen med att jag kom hit?

Världen rör sig, och jag är en del av denna värld. Detta väldiga universum med så många stjärnor, solar, nebulosor, planeter och miljarder växter, djur och människor skapades inte bara för att jag skulle kunna ta en universitetsexamen, få en vacker familj, ett hus, en bil, en video och en tv. En så väldig skapelse, som har tagit miljarder år att fullborda, måste ha haft ett större mål.

Yogier tror att det efter döden kommer återfödelse: liv – död – återfödelse – osv. Den examen jag tar i detta liv följer alltså inte med mig till nästa. Jag måste börja om i första klass. Jag måste studera igen, gifta mig igen och kämpa igen. Hur många liv ska jag fortsätta att kämpa? Det är uppenbart att denna kamp gäller något annat! Även när jag har nått dessa små mål är jag inte nöjd. Jag vill ha mer och mer och mer. Så visst finns det något mer … någonstans.

För sjutusen år sedan kom en stor andlig mästare vid namn Sadashiva till denna planet för att ge det skapade universum en riktning. Han kom med ett särskilt syfte: att på ett praktiskt sätt visa oss livets mål och hur man når det. Han sa att livets mål är Atma moksartham Jagat hitaya ca. Det betyder ”själens befrielse från de psykiska gränsernas bojor och osjälviskt tjänande åt världen”. Han sa att detta är individens och samhällets mål.

Vad är samhälle? Ordet samhälle heter på sanskrit ”samaj”. Samaj består av två rotord: ”sama” och ”aja”. Sama betyder ”tillsammans” eller ”samma”. Aja betyder ”att röra sig”. När mänskligheten rör sig tillsammans är det alltså ett samhälle. Om det ska finnas ett samhälle är två delar nödvändiga. Den ena är ett gemensamt mål, ett mål som alla är överens om är vårt gemensamma syfte. Den andra är energin att röra sig mot det målet. Om vi nu alla är överens om att det mål Shiva gav oss är det rätta, måste det finnas någon särskild metod eller process för att nå det målet, annars är det en utopi. Den vetenskapliga metod som Shiva lärde ut för att förverkliga målet är tantrayoga, utmaningens yoga. Yogierna säger att den viktigaste delen av den andliga kulten är meditation. Meditation är alltså den praktiska kampen för att nå befrielsens tillstånd och det osjälviska tjänandets hållning.

Men vad är det mest grundläggande som behövs för att kunna meditera? Meditation är väl omöjlig utan en mänsklig kropp? För att upprätthålla en mänsklig kropp är alltså mat, kläder, bostad och medicin minimibehov. Och för att skaffa dessa grundläggande förnödenheter bör utbildning som leder till arbete garanteras. Det betyder att en riktig socioekonomisk filosofi måste antas i konstitutionen för att säkra den mänskliga kroppens överlevnad.

Låt oss nu ta en närmare titt på de socioekonomiska filosofier som finns på vår planet i dag. I grunden är de två. Adam Smith förklarade den äldre filosofin ingående i sin bok Nationernas välstånd, som fortfarande finns att köpa i bokhandeln. I sin bok ger han, med några få undantag, alla de principer som dagens ekonomiska system bygger på. Mitt syfte här är inte att förklara ekonomi. Jag vill att vi analyserar den grundläggande drivkraften bakom dessa ekonomiska rörelser. Adam Smith säger att skälet till att vårt samhälle ”gör framsteg” är girighet och själviskhet. Girighet och själviskhet är drivkrafterna för ekonomisk tillväxt och ökad levnadsstandard. Han säger också att denna egenskap inte bör kontrolleras på något sätt, särskilt inte av staten. Han kallar detta ”laissez faire”.

Jag har sagt att livets mål är själens befrielse och osjälviskt tjänande.

Men detta ekonomiska system förespråkar girighet och själviskhet. Om jag följer denna filosofi som den är går jag emot det andliga livets syfte. Antingen överger jag min andliga praktik helt, eller så förändrar jag systemet så att det passar mitt mål.

Som en reaktion på arbetarklassens elände och lidande i Europa på den tiden föreslog Karl Marx ett ”nytt” ekonomiskt system som byggde på statligt ägande. Han pekade ut det privata ägandet som orsaken till människornas lidanden. Egentligen är den största skillnaden mellan Adam Smiths filosofi, kapitalismen, och Karl Marx filosofi, kommunismen, synen på ägande. Men Karl Marx löste inte problemet med girighet och själviskhet.

Förr var ledarna i kommunistiska länder oftast gamla och dog på sina poster. I den kommunistiska ekonomin följde ekonomiska privilegier med posten. En partifunktionär fick ett hus, en bil, en simbassäng, särskilda förmåner när hon eller han handlade osv., eftersom hon eller han hade en viss ställning i regeringen eller partiet. Men när partifunktionären avsattes fick hon eller han färre privilegier, och vissa togs bort helt. Därför ville personen inte förlora något. Man ville hålla fast vid det man hade. Kommunismen har samma drivkraft som kapitalismen. Båda drivs av girighet och själviskhet, bara stilen skiljer sig.

Som jag sa tidigare går girighet och själviskhet emot vår andliga strävan. Om någon åker till flygplatsen i London för att ta ett plan till New York men i stället går ombord på ett plan till Paris, skulle jag kalla den personen dåraktig. Men över hela världen i dag gör människor i olika länder och religioner just det. Å ena sidan lär de att vi ska vara uppoffrande, kärleksfulla, medkännande – tjänande före jaget. Å andra sidan är de upptagna med att tävla med varandra i kapplöpningen om att samla på sig mer och mer, och berövar tusentals och åter tusentals människor deras grundläggande livsbehov. Den fysiska rikedomen är begränsad, bara det gudomliga är obegränsat. Den fysiska rikedomen måste delas rationellt.

I alla världens skrifter står det att det bara finns en Gud. Det finns vissa skillnader i Guds namn, men vi accepterar alla att det bara finns en. Om det nu bara finns en Gud och allt i detta universum har skapats eller fötts ur denne ende Gud, är jag släkt med varje annan varelse, eftersom vi alla kommer från samme Fader. Vi är alla bröder och systrar. När jag sätter mig vid bordet för att äta hemma delar jag naturligtvis den mat jag har med alla i familjen. Jag ser också till att min tjocke bror och min magra syster får ett näringsrikt mål mat, så att de kan vara lika friska.

Det är motsatsen till vad som händer i hundarnas samhälle. Om jag kastar lite matrester till en flock hundar ser jag att den starkaste hunden ställer sig över maten och äter så mycket den vill, och morrar om någon annan hund försöker komma nära för att tillfredsställa sitt begär. I dagens ”samhälle” ser jag hur olika ”starka hundar” står och morrar över de begränsade resurserna och inte bryr sig om tusentals oskyldiga slits sönder av deras girighets och själviskhets vassa tänder och starka käkar. Men vi är ju inte hundar!

I varje levande varelse finns en törst efter det gränslösa. Bara ett gränslöst mål kan släcka denna törst. Om vi ska upprätta världsfred på denna planet måste vi sprida principen om en Gud och den praktik som leder till Honom. Det duger inte att sitta overksam och vänta på att något mirakel ska ske och förändra läget, eller att vältra sig i sin egen andliga syn på livet. Den gudomliga nåden öser ner över mig som en monsun. Jag behöver bara använda den.

Radio, tv, bio, video, reklamtavlor osv. upprepar varje dag i varje hem mantrat att girighet och själviskhet är de verkliga moraliska principerna och att dollarn är den enda guden. Andlighet är varken en bekväm flykt från stress och press eller en affärsuppgörelse där Gud och människa gör upp om ömsesidig nytta, som affärsmän på börsen. Människor, pengar och material spänns alla för en fruktansvärd ansträngning att sprida den nya guden (Pengar) och den nya moralen (Girighet & Själviskhet).

Att delta i ett socialt forum eller säga min mening en gång om året vid ett offentligt möte, att utöva mina egna andliga övningar i avskildhet i mitt eget hem eller i min grupp – även om det hjälper mig personligen – måste föras ut i den yttre världen. Fred är resultatet av en ständig, uthållig ansträngning att förbättra livets kvalitet och standard genom en kamp från ögonblick till ögonblick för att upprätta det gudomliga i mitt sinnes tempel och en omgivning som gagnar detta syfte. Kan jag nöja mig med att på min dödsbädd säga att det jag har åstadkommit i livet är en universitetsexamen, en bra familj, ett hus, en bil och en dator, att jag personligen klarade att övervinna stress och sjukdom? Är det vad jag ska lämna i arv till vår universella familj?

Andlighet är inte ett utopiskt ideal, utan ett praktiskt levnadssätt som kräver engagemang. Genom vår meditation, vår uppoffring och vårt osjälviska tjänande sprider vi livets verkliga mål: ”Själens befrielse och osjälviskt tjänande åt världen”. Andlighet, och ett riktigt bruk av Guds egendom – inte ägande av den – kommer att ge jorden fred. Må vi alla lyckas i vår strävan!

Läs vidare