Ananda Marga

Kärlekens ekonomi

8 min läsning · Samhälle · 25 februari 2015 · av Acarya Gunamuktananda Avadhuta

I dag är det ett välkänt faktum att jaget och samhället hänger ihop. Den egna hälsan är beroende av hälsan i det samhälle man lever i.

I dag är det ett välkänt faktum att jaget och samhället hänger ihop. Den egna hälsan är beroende av hälsan i det samhälle man lever i. Det gemensamma bästa ligger i individens bästa, och tvärtom. Personlig förvandling och social rättvisa är oupplösligt förbundna.

Just nu finns det två iögonfallande tecken på social orättvisa i vårt nuvarande samhälle:

  1. De fattigaste människornas levnadsstandard är oacceptabel med vilket civiliserat samhälles mått som helst. Ett samhälles hälsa mäts efter de fattigastes levnadsstandard, inte de rikastes.
  2. Förmögenhetsklyftan är absurt stor. I dag är den av storleksordningen miljoner gånger, medan en sund förmögenhetsklyfta rimligen skulle ligga kring tio gånger.

Vi har alltså en otrolig grad av social orättvisa i vårt kapitalistiska samhälle, och den främsta mekanismen bakom den är vårt system av så kallad demokrati.

Dagens politiska demokrati är ett tvåpartisystem. Företagen garderar sig genom att finansiera båda partierna i valkampen (medieresurser vinner val), och det parti som vinner står i skuld till sina finansiärers intressen. Landet styrs inte av regeringen utan av storföretagen, där den vägledande filosofin är vinst.

Jeffrey Sachs, ekonom vid Columbia University, har skrivit: ”Det amerikanska politiska systemet är ett korrupt system. Om politiker samlar in miljarder dollar i privata pengar för att driva politiska kampanjer vet man att det inte kan fungera, att det inte verkligen representerar folkets attityder och åsikter. Intressegruppernas makt är så enorm – deras grepp om politiken – att allt som händer är rena affärsuppgörelser.”

Därför har vi fast förankrade institutioner som – på grund av egenintressena hos deras företag, leverantörer och investerare – hindrar en rättvis styrning, hälsovård (i motsats till sjukdomsvård), meningsfull utbildning, hälsosam mat, miljömässig hållbarhet och förnybar energi.

Vi behöver alltså inte bara ett regeringsskifte. Vi behöver ett systemskifte. För det är företagskapitalismens system som är fordonet för storföretagens hegemoni. Det är systemet som låter företagen köpa, styra och äga regeringen. Det är systemet som har låtit storföretagen ta över vår demokrati.

En vanlig fråga från journalister som har intervjuat antikapitalistiska demonstranter de senaste åren har varit: ”Vi vet vad ni är emot, men vad är ni för?” Det är en bra fråga, och en som jag tror besvaras i viss mån av ingressen till Jordchartern (Earth Charter):

”Vi står vid ett avgörande ögonblick i jordens historia, en tid då mänskligheten måste välja sin framtid. När världen blir alltmer ömsesidigt beroende och sårbar rymmer framtiden på samma gång stora faror och stora löften. För att gå vidare måste vi inse att vi mitt i en storslagen mångfald av kulturer och livsformer är en mänsklig familj och en jordisk gemenskap med ett gemensamt öde. Vi måste gå samman för att skapa ett hållbart globalt samhälle grundat på respekt för naturen, universella mänskliga rättigheter, ekonomisk rättvisa och en fredskultur. För detta syfte är det nödvändigt att vi, jordens folk, förklarar vårt ansvar för varandra, för livets större gemenskap och för kommande generationer.”

Med andra ord behöver vi dela kärleken och sprida välståndet. Jag vet inte exakt hur vi ska komma dit, även om vi i många avseenden redan befinner oss mitt i den övergången. Skiftet sker medan vi talar. Men här är några viktiga drag i hur jag tror att ett rättvist och jämlikt socioekonomiskt system kommer att se ut inom en nära framtid:

  1. Ekonomisk demokrati

Vid det här laget vet vi alla att den politiska demokratin är ett bedrägeri. Och globalisering är bara ett trevligt modeord för global exploatering. Verklig globalisering betyder inte bara att föra samman människor från alla kulturer i ett globalt samhälle, utan också att respektera varje lokal kultur och ge makt åt lokalbefolkningen. Det sammanfattas i uttrycket ”globalisera mänskligheten, lokalisera ekonomin” eller ”tänk globalt, handla lokalt”. Vi behöver alltså gå från politisk till ekonomisk demokrati.

Ekonomisk demokrati betyder lokalbefolkningens frihet att fatta alla sina egna ekonomiska beslut, vilket ger dem en känsla av egenmakt och självbestämmande. I en ekonomisk demokrati är lokalbefolkningen delägare och intressenter i de ekonomiska företagen, de är anställda i lokala företag, alla resurser och all industri kontrolleras och förvaltas lokalt, och lokalt producerade varor får företräde på marknaden.

  1. Decentraliserad ekonomi

Ekonomisk centralisering orsakar ekonomisk och social ojämlikhet, både i städerna och på landsbygden. En decentraliserad ekonomi är det sundaste för människor, djur, växter och planeten. Vi behöver alltså gå från en centraliserad till en decentraliserad ekonomi, där planerarna förstår det lokala områdets problem, ledarna är lokalbor som känner för sin bygd och genomförandet är praktiskt, effektivt och snabbt.

  1. Kooperativ industri

Forskare har funnit att människans immunsystem fysiskt försvagas av själviska handlingar och stärks av samarbetande handlingar. Ett sunt mänskligt samhälle måste, precis som en sund människokropp, också bygga på samarbete snarare än konkurrens. Samarbete måste ersätta konkurrens för att det ska bli hållbart. Vi behöver alltså flytta tyngdpunkten från storföretag till samarbete, från företagsindustri till kooperativ industri, från Wall Street till Storgatan.

Några av kooperativens viktiga sidor är att det gemensamma ägandet ger en känsla av ägarskap och av att vara ett med arbetet, att kooperativ förenar många individers välstånd och resurser, att produktionen och distributionen av varor och tjänster blir den bästa möjliga, och att en kooperativ förvaltning är nödvändig för att mark och andra resurser ska utnyttjas så effektivt som möjligt.

  1. Regional självförsörjning

I stället för att vara beroende av varor, tjänster, arbetskraft och resurser från avlägsna försörjnings- och distributionspunkter kan du föreställa dig en värld full av livfulla, blomstrande, i stort sett självförsörjande kooperativa samhällen spridda över landsbygden. Importen av råvaror skulle vara minimal och förädlingen av produkter för export maximal, så att så mycket välstånd och resurser som möjligt stannar i varje lokalt område. Tillämpningen skulle vara regional medan andan skulle vara universell. Detta står i skarp kontrast till dagens ordning med avtal om ”frihandel” eller handels-”partnerskap”, som i verkligheten innebär att tullar påtvingas så att de rikare handelspartnerna kan utnyttja de fattiga.

  1. Moraliskt ledarskap

Det politiska ledarskapet måste vara ett moraliskt (osjälviskt) ledarskap, i motsats till det omoraliska (själviska) ledarskap som vi alla känner alltför väl. Annars är det oundvikligt att konstitutioner och statliga institutioner förfaller och korrumperas.

Människor handlar själviskt eftersom de inte känner sambandet mellan sig själva och andra. De förstår inte hur deras handlingar i slutändan påverkar dem själva som en integrerad del av samhället. Det är bara de människor som känner det sambandet, vars hjärtan känner allas hjärtan, som anser att varje enskild människas välfärd och lycka är minst lika viktig som deras egen, som verkligen kan handla för allas bästa.

Hur etiska ledare ska komma till makten återstår att se. Det som är säkert är dock att ett etiskt ledarskap inte kan uppnås genom politisk demokrati. Den allmänna rösträtten är tvärtom just den mekanism genom vilken människor fortsätter att utnyttjas av omoraliska ledare och deras uppbackare. Ett körkortsprov bygger till exempel inte bara på ålder utan också på kunskap och förmåga. Varför skulle det vara annorlunda när rätten att rösta ska avgöras? I stället luras människor i röstberättigad ålder lätt att rösta på den kandidat eller det parti som har mest medieinflytande genom mest finansiellt stöd.

  1. Rätt utnyttjande av resurserna

Återigen, som i en sund människokropp, måste alla resurser utnyttjas på rätt sätt och fördelas rättvist. Ekonomisk brist beror inte så mycket på bristande tillgång som på att naturresurserna utnyttjas fel och de färdiga produkterna fördelas fel. Det finns tillräckligt med resurser på vår planet för fler människor än vi är i dag, om produktionen är hållbar, de förnybara resurserna utnyttjas maximalt och produktionen i första hand sker efter behov snarare än för vinst.

  1. Rationell fördelning av välstånd och resurser

Det betyder inte lika fördelning, utan snarare en rättvis fördelning av välståndet efter människors och samhällens behov.

Förmögenhetsklyftan är i dag av storleksordningen miljoner gånger, medan en sund förmögenhetsklyfta skulle ligga någonstans kring tio gånger. Ett förmögenhetstak skulle minska den socioekonomiska ojämlikheten och säkra en rättvis fördelning av välståndet, till individer efter behov och till kollektivet i form av offentlig service och gemensamma inrättningar, och därmed öka det individuella och gemensamma välståndet för det stora flertalet människor.

Det skulle ge alla människor en anständig levnadsstandard (genom tillräcklig köpkraft). Minimibehoven skulle tillgodoses för alla genom full och meningsfull sysselsättning för varje arbetsför person (eller socioekonomisk trygghet för dem som inte kan arbeta), och incitament skulle belöna särskilda förtjänster och färdigheter utifrån dessa färdigheters sociala värde.

Användningen av lämplig teknik i en ekonomi där produktionen sker för behov och inte för vinst skulle säkra kortare arbetstid, högre kvalitet och större mängd i produktionen, högre lön för den arbetade tiden, och frigöra tid och kraft för fritidsaktiviteter.

  1. Sociala framsteg på livets alla områden

Precis som ett träd har friheten att växa men ansvaret att ge frukt eller skugga (för varje förmån finns en förpliktelse) bör det finnas en balans mellan individuell frihet och kollektivt ansvar, och mellan ekonomisk tillväxt, social utveckling, miljömässig hållbarhet och individuella och gemensamma intressen.

Det kan vi uppnå om vi kan utsträcka den anda av kärlek och omsorg som vi har för våra egna familjer till alla människor, djur, växter och världen, som en del av vår större universella familj.

Detta är bara några av de viktigaste dragen i ett nytt socioekonomiskt paradigm som lades fram av mystikern, filosofen och samhällsreformatorn Prabhat Ranjan Sarkar, och som han kallade den progressiva utnyttjandeteorin, Progressive Utilization Theory, teorin om progressivt utnyttjande: en social och ekonomisk modell byggd på kooperativ, ekonomisk demokrati och grundbehoven tryggade för alla..

Prout förkroppsligar en progressiv socialism för ett verkligt progressivt mänskligt samhälle, en socioekonomi för allas välfärd och lycka.

Läs vidare