Vi brukar identifiera vår tillvaro med vår ställning i samhället, våra vänner och vår familj, kroppens behov och begär och sinnets känslomässiga och intellektuella uttryck. Men vi tar oss sällan tid att begrunda vår tillvaros verkliga natur – att ställa frågan: ”Vem är jag?”
Vi brukar identifiera vår tillvaro med vår ställning i samhället, våra vänner och vår familj, kroppens behov och begär och sinnets känslomässiga och intellektuella uttryck. Men vi tar oss sällan tid att begrunda vår tillvaros verkliga natur – att ställa frågan: ”Vem är jag?”
Vi har alla känslan av att existera, av ”jag existerar”. Den känslan av ”jag är” styr våra tankar, våra minnen, våra känslor och våra handlingar. Den bestämmer vilka vi är som individer. Den är vårt sinnes identifiering med vår kropp och med världen omkring oss.
Om vi tar oss tid och anstränger oss för att se djupare in i vår känsla av ”jag är” skulle vi finna en djupare känsla av att vara: ett djupare ”jag”. Insikten om den upplevelsen är inte bara ”jag är”, utan den djupare upplevelsen ”jag vet att jag är”. Det ”jag” som finns i ”jag vet” är kärnan i vår tillvaro: rent medvetande. Och förverkligandet av det medvetandet – vårt inre själv – kallas självförverkligande.
”Kosmiskt medvetande bor i själva känslan av att existera, i hjärtats innersta längtan.” >— Shrii Shrii Anandamurti
Medvetet eller omedvetet vill vi alla nå självförverkligande, eftersom vi bara genom att nå det kan nå det vi verkligen vill i vårt innersta: fullkomlig frid, oändlig och evig lycka – salighet. Metoden för att nå dit kallas andlig praktik, och dess centrala teknik är meditation.
Läs mer …

