Ananda Marga

Prout

11 min läsning · Samhälle · 25 februari 2015 · av Acarya Vedaprajinananda Avadhuta

En av de nödvändiga faktorerna för att ett sunt samhälle ska utvecklas är en riktig socioekonomisk teori. I alla tider har människor måst ta itu med frågan om hur världens resurser ska utnyttjas och fördelas.

En av de nödvändiga faktorerna för att ett sunt samhälle ska utvecklas är en riktig socioekonomisk teori. I alla tider har människor måst ta itu med frågan om hur världens resurser ska utnyttjas och fördelas. Dessutom behöver samhället ordna ett styrelseskick som kan tillgodose alla medlemmars behov. De svar som samhället ger på dessa frågor speglar de socioekonomiska värderingar som samhället följer.

I dag finns det två teorier som formar världens syn på ekonomi och politik. Bara ett fåtal nationer följer fortfarande ekonomiska och politiska system och en politik som bygger på marxism, medan de flesta andra har utformat system som bygger på kapitalism. Det som blir allt tydligare är att varken marxismen eller kapitalismen tillgodoser samhällets behov i alla avseenden, och tiden är mogen för nya socioekonomiska idéer som kan uppfylla mänsklighetens krav. År 1959 beskrev P.R. Sarkar för första gången, i en serie föredrag som senare gavs ut som Idea and Ideology, en socioekonomisk teori som han kallade den progressiva utnyttjandeteorin (Progressive Utilization Theory, känd under förkortningen Progressive Utilization Theory, teorin om progressivt utnyttjande: en social och ekonomisk modell byggd på kooperativ, ekonomisk demokrati och grundbehoven tryggade för alla.).

Även om det går att visa att Prout har likheter med befintliga socioekonomiska filosofier visar en djup förståelse av Sarkars idéer att Prout står ensam i dagens värld, eftersom den bygger på en andlig snarare än materialistisk uppfattning om universum och mänskligheten. Tanken att alla levande och livlösa föremål är en del av ett enda Högsta medvetande och ska behandlas som delar av en integrerad helhet är grunden för Prout. Precis som kapitalismen och marxismen växte fram under en tid då fysiker och filosofer hade en materialistisk och mekanistisk syn, växer Prout fram i en tid då mänskligheten börjar anta en holistisk och andlig syn på universum.

Denna holistiska och andliga grund hjälper till att forma en ny syn på ekonomi, historia och politiskt ledarskap och ger hopp om att mänskligheten kan hitta en väg ut ur den nuvarande socioekonomiska krisen.

Ett sätt att förstå Prout är att se på Sarkars definitioner av orden framsteg (progress), utnyttjande (utilization) och teori (theory), med vilka han definierar denna nya teori.

Enligt Sarkar sker framsteg i ordets sanna mening på det andliga planet, eftersom man bara där kan röra sig mot ett mål utan att framkalla en motrörelse. I den fysiska sfären sker däremot ”utveckling”, som uppfinningen av bilen, men den åtföljs alltid av motverkande tendenser, som bilarnas föroreningar och den ökade risken för skador och dödsfall i olyckor.

I den mentala eller psykiska sfären sker också utveckling, som den ökade kunskapen bland massorna i vår tid, men återigen har utvecklingen negativa följder, som den ökning av stress, psykiska komplex och psykisk sjukdom som åtföljer den mentala utvecklingen. Framsteg i Sarkars mening innebär att människan anpassar sig till den föränderliga utvecklingen i den fysiska och psykiska världen medan hon rör sig mot det andliga målet.

Utnyttjande betyder att universums resurser bör användas för att främja allas väl och lycka, inte bara ett fåtals. Och utnyttjandet av resurser gäller också överjordiska, andliga och psykiska möjligheter, som ofta försummas i många ekonomiska synsätt.

Vissa teorier är bra på det teoretiska planet men kan inte förverkligas i den praktiska världen på grund av förändrade omständigheter. En teori som har utvecklats efter iakttagelser av 1800-talets ekonomiska läge gäller kanske inte längre på 2000-talet. Vissa teorier har lagts fram av hycklare som aldrig hade någon avsikt att förverkliga sin teori, medan andra har lagts fram av logiker som nöjer sig med att leva i en abstrakt värld, och därför har dessa teorier ingen praktisk nytta för samhället. Sarkar hävdar att den bästa sortens teori är en som bygger på en noggrann bedömning av händelserna i världen och som också har en inbyggd förmåga att anpassa sig till förändrade yttre omständigheter. Den progressiva utnyttjandeteorin är en sådan teori, som bygger på iakttagelser av samhället och också har i sig medlen att hålla sig anpassad till förändringarna i världen

Prout förenar dessa begrepp om framsteg och utnyttjande i en teori som definieras i fem grundläggande principer:

  1. ”Ingen individ bör tillåtas samla på sig någon fysisk rikedom utan det kollektiva organets klara tillstånd eller godkännande.”

Denna princip träffar kapitalismens grundläggande svaghet, som låter ett fåtal individer samla på sig rikedom även om det leder till att miljoner svälter. Den lägger tydligt grunden för ett kollektivt förhållningssätt till ekonomiska frågor. Medan principen kräver begränsningar av individens innehav av fysisk rikedom, som är något ändligt, kräver den inga begränsningar av rikedomen i den mentala och andliga sfären, eftersom den är en oändlig skatt för mänskligheten som inte bör begränsas. Under marxismen förstod man inte denna skillnad mellan fysisk och psykisk rikedom, och de hårda inskränkningarna av tanke- och religionsfriheten ledde till att de flesta system som byggde på denna teori föll.

  1. ”Det bör ske ett maximalt utnyttjande och en rationell fördelning av alla världsliga, överjordiska och andliga möjligheter i universum.”

Denna princip uppmuntrar samhället att utnyttja alla universums resurser för att tillgodose mänskliga behov. ”Rationell fördelning” betyder att allas minimibehov bör garanteras, men att individer som har gjort samhället särskilda tjänster bör få särskilda belöningar för att uppmuntra deras arbete och för att uppmuntra även andra att bidra mer till samhället. Rationell fördelning betyder inte lika fördelning.

  1. ”Det bör ske ett maximalt utnyttjande och en rationell fördelning av alla fysiska, metafysiska och andliga möjligheter hos det mänskliga samhällets enskilda och kollektiva kropp.”

Denna princip gäller utnyttjandet av mänskliga resurser och säger att ett sunt samhälle måste utveckla alla människors möjligheter. Genom att neka stora delar av mänskligheten chanser till utbildning och ekonomisk utveckling utnyttjar dagens samhälle inte de värdefulla mänskliga resurserna på rätt sätt. Denna princip uppmärksammar också behovet av att balansera det gemensamma bästa med individens bästa.

  1. ”Det bör finnas en riktig avvägning mellan dessa fysiska, metafysiska, världsliga, överjordiska och andliga utnyttjanden.”

Här säger Sarkar att samhället bör inspirera människor att arbeta för individens och kollektivets bästa, och han kräver därför att det ordnas så att alla kan förtjäna sina minimibehov genom lämpligt arbete. Denna princip kräver också att samhället på rätt sätt använder jämförelsevis sällsynta förmågor såsom andlighet

  1. ”Metoden för utnyttjandet bör variera i takt med förändringar i tid, rum och person, och utnyttjandet bör vara av progressiv natur.”

Denna princip ger samhället ett sätt att anpassa sig till förändrade omständigheter och uppmanar också människan att använda vetenskaplig forskning, vägledd av nyhumanismen, för att skapa allas välfärd.

Prouts ekonomi

Hur Prouts principer skulle kunna tillämpas i samhället är för närvarande en teoretisk fråga, eftersom inget land ännu har infört Prout. Dessutom kommer sätten att genomföra Prout att variera från tid till tid. I Sarkars skrifter och i andra proutistiska kommentatorers skrifter kan vi dock se hur Prouts principer skulle kunna användas för att skapa ett ekonomiskt system som bäst kan beskrivas som progressiv socialism: en icke-marxistisk socialism som bygger på nyhumanism.

I sina skrifter om industri- och ekonomisk politik har Sarkar betonat behovet av att förhindra ekonomisk exploatering. Därför säger han att de viktiga ekonomiska verksamheter som förser människor med deras grundläggande livsnödvändigheter inte bör läggas i privata företags händer. Sarkar var också medveten om centralregeringarnas misslyckanden när de har styrt sådana verksamheter direkt.

Att organisera en ekonomi efter proutistiska linjer kräver en ekonomi i tre nivåer. Små företag som har få anställda och inte hanterar nödvändiga varor och tjänster kan drivas och ägas som privata företag (t.ex. en liten restaurang).

Den andra nivån, som utgörs av majoriteten av företagen, skulle organiseras som kooperativ, ägda och drivna av de människor som arbetar i verksamheterna. Arbetarna skulle vara aktieägare i dessa företag och välja ledningen, precis som aktieägare gör i dag. Den tredje kategorin utgörs av de största företagen, som sysselsätter många människor och har stor inverkan på olika delar av ekonomin – nyckelindustrierna (som stålproduktion, energi, transporter osv.). Dessa bör förvaltas antingen av självständiga offentliga styrelser eller av lokala regeringar, men inte av centralregeringar. Denna kategori skulle drivas utan vinst och utan förlust

Ett sådant system skulle också följa principen om ekonomisk decentralisering, och det skulle kunna åstadkommas genom att ekonomin organiseras om på grundval av självförsörjande ekonomiska zoner med balanserade jordbruks-, industri- och tjänstesektorer.

Tanken med den proutistiska ekonomin är att ge alla människor en god levnadsstandard och se till att den ekonomiska makten inte koncentreras i ett fåtals händer.

Teorin om historien och styrelseskicket

För att förverkliga ett sådant system krävs nya statliga ordningar. Olika socialistiska experiment under 1800- och 1900-talet slutade i misslyckande, besvikelse och mycket värre. Hur detta kan undvikas i framtiden förstår man bäst genom att undersöka P.R Sarkars nya tolkning av historien, som han lägger fram i boken Human Society.

Sarkar säger att historien kan förstås som de olika samhällsklassernas cykliska dominans. Hans klassbegrepp är dock mycket annorlunda än tidigare, materialistiska idéer om klass. Sarkar definierar klass utifrån mentala kännetecken snarare än fysiska eller materiella förhållanden. Han säger att vid mänsklighetens gryning var den dominerande mentaliteten eller klassen shudrornas – människor hos vilka materien dominerar över sinnet. Dessa människor var främst upptagna av kampen för att överleva. Genom hela historien hör det arbetande folket, som är upptaget av den fysiska överlevnaden, till denna klass av shudror eller arbetare.

Sarkar konstaterar att ledarskapet i samhället sedan gick över i händerna på människor med en annan mentalitet. Klassen av ksattriyor (krigare) utvecklade mentaliteten: ”Med min fysiska kraft ska jag övervinna världen (materien).”

Från yngre stenåldern och genom hela den period som kallas ”antikens historia” härskade denna klass över samhället. Krönikorna om de krig som Mellanösterns stora civilisationer utkämpade är ett exempel på denna krigarnas tidsålder.

När samhället utvecklades vidare steg en annan klass fram till makten. Vipras, de intellektuella, hade ett annat sätt att erövra världen. De tänkte: ”Med min mentala kraft ska jag övervinna världen.” Under medeltiden hade därför ministrar, rådgivare eller präster (påvar, imamer osv.) den verkliga makten i samhället, även om krigarkungar ofta var de formella härskarna. Denna intellektuella klass förde fram psykiska och ibland nya andliga idéer, men den exploaterade också samhället och bär ansvaret för den tidens religionskrig.

Samhällets cykel är alltid i rörelse. De intellektuella lämnade över sin makt till en klass av vaeshyor, kapitalister, som skapade de industriella och kommersiella revolutioner som inledde den moderna tiden. Denna klass mentalitet är att använda mental styrka för att samla rikedom. Precis som krigarnas tidsålder hade en särskild styrelseform, monarkin, och de intellektuellas tidsålder hade sin variant av monarki, som Sarkar kallar ministokrati, såg kapitalismens tidsålder demokratin växa fram. I dag befinner sig de flesta av världens länder i den kapitalistiska eran.

Enligt Sarkar närmar sig denna vaeshyaera sitt slut, och den kommer att sluta med en social revolution av de ekonomiskt, politiskt och psykologiskt förtryckta massorna. Efter revolutionen kommer krigarnas tidsålder åter.

Men är civilisationens framtid så mörk att vi bara kan vänta oss revolution och militärdiktatur? Sarkars teori pekar på en annan möjlighet. Han säger att den bästa ordningen är att det utvecklas en klasslös människa, som han kallar sadvipra. En sadvipra är en andligt och moraliskt grundad revolutionär som arbetar mot att någon särskild klass utövar exploatering. Problemet med de flesta sociala förändringar i det förflutna är att den klass som tog initiativet till förändringen oundvikligen till sist exploaterade samhällets övriga delar. Det enda sättet att undvika detta är att skapa sadvipras som arbetar för allas rättigheter.

Prouts politiska begrepp bygger på att skapa en väljarkår av andligt utvecklade människor. Dagens demokrati måste reformeras. Även om demokratin i dag är bättre än något annat system som hittills har införts har den ett antal svagheter. Först och främst finns det inget skydd för folkets ekonomiska rättigheter, och demokratin har till och med varit det styrelseskick som mäktiga ekonomiska intressen föredragit, eftersom de lätt kan köpa sig inflytande och makt. Dessutom saknas det ofta tre grundläggande egenskaper hos väljarkåren, vilket gör att ledare av mycket låg standard väljs år efter år.

De tre egenskaperna är följande. Utbildning: där många analfabeter eller outbildade människor röstar, utnyttjar samvetslösa politiker detta och får lätt röster genom ohederliga metoder. Detta är särskilt vanligt i de mindre utvecklade länderna. Moral är en annan egenskap som saknas. Om mer än 51 procent av människorna är ohederliga kan ohederliga människor bli valda. En annan saknad beståndsdel är socioekonomisk-politisk medvetenhet. Enbart utbildning räcker inte. De som röstar måste veta vad de röstar för, annars blir de lätt vilseledda av opportunistiska politiker. Därför säger Sarkar att nivån på utbildning, moral och socioekonomisk medvetenhet måste höjas, och att det ur en sådan allmänhet sedan kan träda fram verkliga ledare med en anda av samhällstjänst (sadvipras) som tjänar samhället. Med ett sådant universellt ledarskap kan mänskligheten vända den nuvarande periodens svagheter och kunna bygga upp ett socialt och ekonomiskt system som är rationellt, rättvist och verkligt progressivt.

Läs vidare