Nyhumanism är att i praktiken älska alla skapade varelser i universum, levande och livlösa. Det är humanismens anda utsträckt till allt: humanismen lyft till universalism.
Nyhumanism är att i praktiken älska alla skapade varelser i universum, levande och livlösa. Det är humanismens anda utsträckt till allt: humanismen lyft till universalism.
”När humanismens underliggande anda utsträcks till allt, levande och livlöst, i detta universum – det har jag kallat ’nyhumanism’. Denna nyhumanism kommer att lyfta humanismen till universalism, kärlekens kult till alla skapade varelser i detta universum.” >— Prabhat Ranjan Sarkar
Som människor har vi både intellekt och instinkt. Intellektet kan användas antingen sentimentalt eller rationellt. Används det sentimentalt leder det till dogm. Används det rationellt leder det till hängivenhet.
Sentiment är intellekt minus rationalitet. Det låter sinnet dras till vad det än vill, utan hänsyn till följderna. Det bygger på självisk njutning och är därför farligt både för en själv och för samhället.
Sentiment leder till dogm. En dogm är en irrationellt fastslagen idé utan logik. Det är en förutfattad idé som ”kväver det mänskliga intellektets spontana växt”. Som sådan ger den upphov till vidskepelse, förtryck och pseudoandlighet. ”Med dogm kan inte ens 10–20 procent av det mänskliga intellektet utnyttjas ordentligt … Det mänskliga intellektet måste befrias från alla slags bojor, från alla slags dogmer.”
Rationalitet, å andra sidan, är förmågan att skilja mellan rätt och fel, mellan vad som bör och inte bör göras. Rationalitet är en stor tillgång, och den finns bara hos människan.
Rationalitet ger upphov till hängivenhet. Den hängivna känslan är mänsklighetens högsta och mest värdefulla skatt. Den gör hjärtat ljuvt och starkt och leder till att sinnet vidgas, eftersom den inte är en begränsande känsla. Som sådan förvandlar den känslan av världslig tillvaro till den högsta andliga ståndpunkten.
”Hängivenhet måste antas som livets högsta uppdrag; den leder mänskligheten mot subtilitetens stadium och placerar till sist människan i tillståndet av Högsta salighet, och förvandlar hjärtat från en öken till en bördig oas.” >— Prabhat Ranjan Sarkar
”Hängivenhet är helt och hållet en inre angelägenhet.” Den överskrider alla bojor och begränsningar. Det finns tre huvudtyper av begränsande sentiment:
Det första kallas geosentiment. Det är en känsla för en viss plats, och det har lett till otaliga stam- och nationalistiska konflikter genom historien.
Den andra typen av sentiment är sociosentiment. Det är den känslomässiga dragningen till en viss grupp. I sin mest begränsade form är det känslan för den egna närmaste familjen. Och i sin mest vidgade form gäller den mänskligheten som helhet.
Den tredje typen av sentiment är den mänskliga känslan: humanismen. Även om den kan verka förhållandevis ädel på ytan har den två stora brister. För det första kan den ge upphov till pseudohumanism, utnyttjandet av andra folk genom bedrägeri och påtvingandet av pseudokultur. Och för det andra omfattar den inte djur och växter. Den har ingen ständig inspirationskälla, och den leder till konflikter både inom och mellan arter.
Faktum är att alla dessa typer av begränsade sentiment splittrar och leder till konflikt. På vägen framåt måste man övervinna dem.
Geosentiment kan övervinnas genom studier, rationalitet och samvete (viveka). Studier sker genom läsning och andra slags bildande medier. Men informationen kan komma från en felaktig källa, eller vara föråldrad. Därför måste informationen bedömas och prövas med rationalitet. Sedan måste man använda sitt samvete för att komma fram till ett logiskt beslut om vad man ska göra.
Studier och rationalitet används också för att motverka sociosentiment, men kärnan i handlandet mot sociosentiment är att gå framåt efter ett riktigt andligt och socialt system som bygger på sama-samaj-tattva. Det är principen om social jämlikhet, idealet att främja allas välfärd. Det är ”strävan att marschera mot den yttersta verkligheten genom att bilda ett samhälle fritt från all ojämlikhet, där alla rör sig i samklang”. Det är motsatsen till atma-sukha-tattva, principen om självisk njutning.
Den mänskliga känslan motverkas genom allt det ovanstående, liksom genom träning av sinnet och ständig vaksamhet. Det är viktigt att alltid vara aktiv mot utnyttjande och aldrig ta till – eller kompromissa med – något slags hyckleri.
”Enligt nyhumanismen är det slutliga och högsta målet att låta ens individuella existentiella kärna sammanfalla med den kosmiska existentiella kärnan. Som en följd av detta blir den enskilda varelsens hela existentiella ordning ett med den styrande kärnan i den existentiella ordningen hos den Högsta Entiteten i den kosmologiska ordningen, och det kommer att vara nyhumanismens högsta uttryck.” >— Prabhat Ranjan Sarkar
Detta uppnås genom följande tre stadier av andlig utveckling:
- Andlighet som kult (praktik) – i den fysiska, den psykiska och den andliga sfären.
- Andlighet i sitt väsen – i den psykiska och den andliga sfären.
- Andlighet som uppdrag – enbart i den andliga sfären.
Citat utan källangivelse är av Prabhat Ranjan Sarkar (Shrii Shrii Anandamurti)
[](http://theneohumanist.com)



