Ananda Marga

Nyhumanism

7 min läsning · Samhälle · 25 februari 2015 · av Acarya Vedaprajinananda Avadhuta

En av de viktigaste faktorerna i varje samhälles utveckling är en riktig social livssyn. Förr i tiden har hela civilisationer försvagats och fallit sönder bara för att en klass eller grupp i samhället ansåg en annan vara underlägsen och behandlade den som slavar.

En av de viktigaste faktorerna i varje samhälles utveckling är en riktig social livssyn. Förr i tiden har hela civilisationer försvagats och fallit sönder bara för att en klass eller grupp i samhället ansåg en annan vara underlägsen och behandlade den som slavar. I dag är en av vår samtida civilisations största svagheter att det inte finns någon verklig aktning och ömsesidig kärlek mellan människor. Folkgrupp ställs mot folkgrupp, religion mot religion, språkgrupp mot språkgrupp. Splittringarna i det mänskliga samhället är oändliga, och de tömmer vår civilisation på livskraft.

Inte nog med att respekten mellan människor saknas – människan har också förlorat all aktning, uppskattning och allt ansvar för de djur och växter som delar denna planet med oss. Vår hänsynslösa förstörelse av växt- och djurlivet och vår tanklösa förorening av luft, jord, hav och rymd hotar att för alltid skada jordens ekosystem och göra den ogästvänlig för alla former av liv.

I sina tidigaste skrifter i ämnet sade P.R. Sarkar att människor måste se sig själva som en del av en stor familj som omfattar hela mänskligheten, i stället för att identifiera sig med en viss folkgrupp, religion, nationalitet eller språkgrupp. Den sortens sociala livssyn kallade han ”universalism”. År 1982 utvecklade han vidare metoden för att nå universalism i en serie föredrag som gavs ut i boken Liberation of Intellect: Kärlek och omsorg som sträcker sig bortom mänskligheten, till varje levande varelse och hela skapelsen.. I den boken konstaterade han att den traditionella humanismen inte har förmått lyfta mänskligheten till universalismens höjd, och han lade fram en omformulerad humanism grundad på andlighet, som han kallade ”nyhumanism”.

Nyhumanismen utgår från en förståelse av människans grundläggande natur (Den inneboende naturen hos en sak; för en människa längtan efter det Oändliga och strävan att nå dit.). Människans liv har tre aspekter: fysisk, mental och andlig. När det gäller den fysiska aspekten har biologin redan sagt mycket om hur människokroppen fungerar. Människans psykoandliga behov har däremot hittills inte förståtts fullt ut, trots psykologernas och de andliga sökarnas ansträngningar.

Människonaturens högre möjligheter kräver att sinnet är fritt att vidgas och flöda mot det Högsta medvetandet (Gud). När det sker utvecklar människan kärlek (hängivenhet) till det Högsta medvetandet och kärlek till alla andra varelser. Denna kärlek till det Högsta medvetandet bör betraktas som mänsklighetens dyrbaraste skatt. Utan den blir livet torrt och meningslöst.

I dag har mänskligheten dock ingen riktig livsfilosofi, och därför står det samhälle vi har byggt inte i samklang med det mänskliga hjärtats inre längtan. Materialismen genomsyrar alla delar av dagens liv, och materialismen kväver den hängivna känslan i människan. Som en följd av denna obalans mellan de inre behoven och den yttre verkligheten finner vi mycket elände, depression och psykisk ohälsa i dagens samhälle.

Lösningen för att rätta till denna obalans är en filosofi som förenar mänsklighetens inre behov med den materiella världens yttre krav. För att förverkliga ett sådant sätt att leva måste vi känna till på vilka sätt mänsklighetens andliga skatt (hängivenheten) hotas. Det finns tre mänskliga känslor som hindrar sinnet från att vidgas mot universalism.

När man är besatt av sitt geografiska land kallas det geo-sentiment. Förr, och även i dag, har många människor bara brytt sig om sitt eget land eller sin egen stat. Ur denna kärlek till sitt land utvecklade de andra undersentiment, som geo-patriotism, geopolitik, geo-religion och geo-ekonomi. Genom att använda geo-patriotismen för att hetsa upp massorna har politiker drivit dem in i många blodiga krig. Det förflutnas kolonialism och dagens nykolonialism är inget annat än en form av geo-ekonomi (”Låt oss utveckla vårt eget land även om det skapar elände och fattigdom i satellitstaterna” är parollen bakom geo-ekonomin).

En annan känsla som har skadat mänskligheten kallas socio-sentiment. Här riktar människor sin uppmärksamhet mot den sociala grupp de själva tillhör. Det kan vara en nationell, språklig, social eller religiös grupp. Även om denna känsla ibland är mer vidsträckt än geo-sentimentet (om gruppen i fråga råkar vara mycket stor), skapar den ändå ett gruppmedvetande som kommer i konflikt med andra gruppers känslor. Det förflutnas religionskrig, och även dagens, orsakades och orsakas av detta socio-sentiment.

Till sist blockeras det mänskliga sinnets vidgning av ytterligare en till synes ”god” känsla, nämligen ”humanismen”. Kärlek och respekt för andra människor, eller ”humanism”, borde vara en ädel känsla som förenar mänskligheten och lyfter allas sinnen. Men den vanliga humanismen har några allvarliga brister. För det första omfattar en sådan humanism inte växter och djur. Man talar om ”mänskliga rättigheter” men fortsätter att förneka växters och djurs rätt att existera. En annan brist hos humanismen är att den, utan en stark andlig grund, ofta urartar till pseudohumanism. Många så kallade utvecklade länder ger till exempel ”bistånd” till mindre utvecklade länder i humanismens namn, men bakom kulisserna tömmer samma länders multinationella företag de mindre utvecklade länderna på all deras rikedom och skapar stort elände för människorna och väldig ekologisk förstörelse i sin hänsynslösa jakt på vinst.

Shrii Sarkar har gjort mer än att beskriva de problem som dessa begränsade känslor orsakar. Han visar också på sätt att övervinna de känslor som står i vägen för att vi ska utveckla ett universellt medvetande. Han säger att geo-sentimenten bara kan motverkas när människor utvecklar sin förmåga till rationalitet. Rationellt tänkande är ett oerhört värdefullt verktyg som människan har till sitt förfogande. Genom riktigt studium och rätt bruk av sinnet kan människor lätt genomskåda de geo-sentiment som demagoger sprider.

I detta avseende betonar Shrii Sarkar att den mentala analysen inte får hejdas av dogmer, som han definierar som idéer eller trossystem som försöker begränsa det mänskliga tänkandets fält. I vissa länder får man till exempel bara diskutera ekonomi inom ramen för en viss filosofi. Det är en dogm, inte särskilt olik de religiösa dogmerna i en del länder, där andliga eller sociala idéer bara får diskuteras inom de gränser som en viss religiös tro har dragit upp. Alla dogmer, vare sig de framställs som religiösa eller till och med påstås vara ”vetenskapliga”, är farliga för människans välfärd.

När det gäller de sociala känslorna är det bästa sättet att övervinna dem att hålla fast vid principen om social jämlikhet (Sama Samaj Tattva). Bland människor kan man se två huvudsakliga psykologier. Vissa lever bara för sin egen själviska njutning och tänker aldrig på andras behov eller rättigheter. En mer upphöjd livssyn finns hos dem som är fast beslutna att gå mot det högsta medvetandet och som längs vägen föresätter sig att avskaffa de sociala ojämlikheter som splittrar mänskligheten. Sarkar förklarar att ”strävan att gå framåt mot den yttersta verkligheten genom att bilda ett samhälle fritt från all ojämlikhet, där var och en i människosläktet rör sig i samklang, kallas Sama Samaj Tattva”.

Socio-sentimenten kan alltså bara övervinnas med den andliga livssyn som ligger i Sama Samaj Tattva. Nyckeln till att avskaffa sociala ojämlikheter är en ”proto-andlig mentalitet”. Proto-andlig mentalitet är strävan att rikta sinnet mot ett andligt objekt (det Högsta medvetandet). När den sortens tanke blir det mänskliga livets princip kan socio-sentimenten lätt övervinnas. För att övervinna de humanistiska känslornas brister måste människorna först acceptera att alla varelser har ett existentiellt värde. Det vill säga att alla varelser har rätt att leva i världen och utvecklas i enlighet med sin inneboende natur. Människorna måste vidta åtgärder för att se till att djurens och växternas livsmiljöer inte förstörs, även om dessa växter och djur inte har något synbart nyttovärde för människan. För att bekämpa pseudohumanismen måste vi drivas av andlighet (sinnets rörelse mot det Högsta medvetandet). Humanismen kan inte förbli ett intellektuellt begrepp, utan den måste näras av ett flöde av kärlek. När man utövar andliga övningar väcks kärlek till alla varelser inom en, och när den tar sig uttryck i det individuella och kollektiva livet blir andligheten mänsklighetens uppdrag, och universalismen är nådd.

Shrii Sarkar hävdar att nyhumanismen är lösningen på världens sociala problem, och han har beskrivit hur dagens sociala, politiska och religiösa ledare har försökt blockera mänsklighetens framsteg genom dogmer, pseudohumanism, pseudoandlighet och halvhjärtade och ofullständiga reformer. Trots nuvarande och tidigare ledares nedslående facit bör vi förbli optimistiska, för när mänskligheten väl accepterar det kosmiska medvetandet som livets mål och gemensamt rör sig mot det målet, kommer vi att övervinna alla hinder, små som stora.

Läs vidare