Vad händer när en människa dör? Finns det något efter livet?
Vad händer när en människa dör? Finns det något efter livet? Har vi haft ett tidigare liv före vår tillvaro i den här kroppen? Det är frågor som oundvikligen dyker upp när vi börjar söka förståelse för vår plats i universum. Ananda Margas filosofi besvarar dessa frågor systematiskt. Men för att förstå svaret på dem måste man förstå lagen om handling och reaktion.
I den fysiska världen finns en välkänd lag: varje handling har en lika stor och motsatt reaktion. I den mentala sfären verkar en liknande lag. Om till exempel herr A slår herr B svarar herr B kanske genast med att slå herr A med samma kraft som det första slaget. I det här fallet följdes handlingen av en omedelbar reaktion som fick herr A att lida en smärta lika stor som den han tillfogade herr B.
Om vi skulle rita ett diagram över herr A:s sinne under detta förlopp, där han slår och herr B slår tillbaka, skulle det se ut så här:

Punkt X är herr A:s sinnes ursprungliga tillstånd innan han slår herr B. Punkt Y står för förvrängningen av sinnets formbara del (citta). Varje gång det sker någon form av handling, god eller dålig, förvrängs citta något. Punkt Z står för det ögonblick då herr A:s sinne återvänder till sitt ursprungliga tillstånd. I det här fallet sker det så snart herr B slår tillbaka.
När vi utför en handling förvrängs vårt sinne, och när vi upplever reaktionen återvänder sinnet till sitt ursprungliga tillstånd, och vi känner antingen njutning eller smärta beroende på vilken sorts handling det ursprungligen var. Ofta fungerar förloppet med handling och reaktion så här. Det sker en handling, och omedelbart därefter upplever personen reaktionen. Om det inte har skett någon förändring i tid, rum och person blir reaktionen lika stark som den ursprungliga handlingen.
Men det finns en annan möjlighet. Anta att herr A slår herr B men att reaktionen dröjer. Herr B svarar inte med ett slag. Fem år senare går herr A däremot längs en öde gata i en främmande stad, och en okänd man dyker upp och slår herr A många gånger. Det här är en reaktion som har dröjt och som upplevs med en intensitet som överstiger den ursprungliga handlingens. Den förvrängning av sinnet som ligger vilande en tid kallas i Ananda Margas filosofi för samskara. En Reaktionen på en tidigare handling, som väntar i sinnet på att genomlevas; det man ofta kallar ödet. är en reaktion i potentiell form. I ett diagram ser det ut så här:

Linjen EF står för den ursprungliga handlingen och linjen FG för den potentiella reaktionen (samskara), som kan upplevas när som helst. Till synes slumpmässiga olyckor är alltså helt enkelt reaktioner på tidigare handlingar. Ibland verkar de sakna orsak, men det beror bara på att vi har glömt den ursprungliga handlingen. Reaktionen blir starkare än den ursprungliga handlingen om det går en tid mellan de två händelserna och om det sker en förändring av plats eller person, precis som en insättning på banken växer med ränta om den står kvar i flera år. Denna lag om handling och reaktion är allmänt känd som karmans lag. Reaktionerna i potentiell form kallas samskaras, eller intryck i sinnet.
För att återgå till den ursprungliga frågan om liv, död och eventuell återfödelse har vi nu bättre förutsättningar att förstå vad som händer vid döden. Enligt lagen om handling och reaktion måste vi uppleva resultatet av varje handling, och varje dag upplever vi helt säkert njutning och smärta när sinnets olika intryck från tidigare handlingar mognar och tar sig uttryck. Om någon skulle dö i ett ögonblick när alla tidigare reaktiva moment (samskaras) är uttömda och inga nya samskaras har skapats, skulle sinnet vara i ett rent tillstånd och smälta samman med det kosmiska medvetandet. Detta tillstånd av varaktig sammansmältning kallas på sanskrit moksha.
I verkligheten är det dock mycket svårt att uttömma alla samskaras och inte skapa nya samskaras under tiden. Varje gång vi utför en handling med tanken ”jag gör den här handlingen” uppstår ett intryck i sinnet. I de flesta fall har en människa som dör alltså fortfarande många reaktioner i potentiell form som ännu inte har upplevts. Hans eller hennes sinne kan beskrivas med följande diagram:

Vad händer i ett sådant fall? Reaktionerna måste upplevas, men det finns inte längre någon fysisk kropp. Därför behövs en ny kropp, och sinnet måste födas på nytt.
För att förstå återfödelsens förlopp måste man förstå vad liv är. Enligt Ananda Margas filosofi är liv en parallellitet mellan sinne och kropp. Det finns en bestämd våglängd förknippad med kroppen och en bestämd våglängd förknippad med sinnet. Precis som den moderna fysiken har yogierna sagt att hela detta universum är i vibration och att vibrationerna har olika våglängder. Det finns en bestämd våglängd förknippad med vår kropp och en bestämd våglängd förknippad med vårt sinne. När dessa våglängder är parallella har vi liv. Men om något händer den fysiska kroppen, till exempel en olycka eller sjukdom, kan den fysiska våglängden förändras och parallelliteten gå förlorad. Då har vi det som kallas den fysiska dödsorsaken.
På samma sätt kan kroppen fungera som den ska, men om sinnet utsätts för en svår chock kan den mentala vågen förändras och parallelliteten gå förlorad. Det kallas den psykiska dödsorsaken. Ett exempel på det är när en människa dör efter att ha upplevt något mycket skrämmande.
Ett annat exempel är när djur lever tillsammans med människor. En hund som bor hos en mänsklig familj är ständigt i kontakt med de mer utvecklade mänskliga sinnena. Hunden som bor, äter och till och med reser med den mänskliga familjen börjar genomgå en utvidgning av sinnet. Dess sinne blir gradvis alltmer likt en människas. Om utvidgningen fortsätter kan det till slut leda till döden, eftersom parallelliteten mellan dess mentala och fysiska våglängder går förlorad. I det här fallet har den mentala våglängden förändrats genom kontakten med människor och kommer därför att behöva en finare kropp som den kan bli parallell med. Det blir troligen en människokropp.
Det finns ytterligare en möjlighet, som kallas den andliga dödsorsaken. Hos mycket utvecklade andliga utövare uppgår sinnet i det kosmiska medvetandet, som har en vibration med oändlig våglängd, framställd som en rak linje. Om sinnet når en varaktig parallellitet med den kosmiska entiteten förlorar personen parallelliteten med den fysiska kroppen. I det fallet ”lämnar” personen sin kropp och når tillståndet Slutgiltig befrielse: sinnet helt uppgått i det Högsta.. Det är ingen död i betydelsen utplåning, utan en sammansmältning med ett tillstånd av oändlig salighet.
Det finns ännu en faktor som vi måste undersöka innan vi helt kan förstå förloppet med liv, död och återfödelse. I varje levande varelse finns inte bara en fysisk kropp och inte bara ett sinne, utan också en ”Själen, det individuella medvetandet: det tysta vittnet bakom sinnet.”, ett enskilt vittnande medvetande. Detta vittnande medvetande är sinnets yttersta vittne och källan till ”jagkänslan” i påståendet ”jag vet att jag existerar”. Det ”jag” som bekräftar att sinnets tre funktionella delar existerar kallas Atman. Det är den oförgängliga enheten av medvetande och nyckeln till mysteriet med liv, död och återfödelse.
När en människa dör kommer kroppens livsenergi (prana) ur jämvikt och lämnar kroppen. När livsenergierna går förlorade upphör den fysiska kroppen att fungera. Den människa som levde förlorar all känsla av njutning, smärta och självmedvetande. Även om sinnet går in i en ”lång sömn” vid döden har det inte gått under så som den fysiska kroppen har gjort. Samskaras – sinnets reaktiva moment – finns kvar och är lagrade i det kausala sinnet. Atman finns kvar som vittne till detta overksamma sinne.
Beroende på vilken sorts samskaras det rör sig om har det overksamma sinnet en bestämd våglängd, och där det någonstans i universum finns en lämplig fysisk kropp med en våglängd som är parallell med detta sinnes, kommer sinnet att återfödas i den nya kroppen. Den levande varelsen får då möjlighet att uppleva de potentiella reaktioner som skaffats under tidigare liv.
Hur länge varar mellantiden? Den kan vara mycket kort, eller den kan vara tusentals år. Det viktiga är att det någonstans i kosmos måste finnas en lämplig kropp som stämmer överens med vibrationen hos det overksamma, kroppslösa sinnet och själen. Inom tibetansk buddhism söker lärjungarna, så snart en andlig ledare (lama) dör, efter hans reinkarnation i form av ett nyfött barn. En lämplig efterträdare tas fram bland de små barn som verkar ha samma samskaras som den förre laman. Man gör ett prov där olika föremål, av vilka några har tillhört laman, läggs fram för barnen. Om barnet kan känna igen dessa föremål är det ett tecken på att han kan vara reinkarnationen.
En annan vanlig fråga om reinkarnation är om man kan minnas sina tidigare liv. Fram till fyra års ålder har en människa ett extracerebralt minne, som omfattar minnet av tidigare liv. Men om detta minne fanns kvar efter fyra års ålder skulle en kluven personlighet utvecklas och personen skulle dö. Naturen skyddar alltså människan genom att inte tillåta att flera personligheter utvecklas i en och samma kropp.
Även om det kan vara fascinerande att gräva i våra tidigare liv har det oftast inget särskilt psykologiskt eller andligt värde. Det är i stället i allmänhet tillrådligt för andligt sökande att glömma sina tidigare gärningar (särskilt de dåliga) och börja livet på nytt, med fokus på nuet och blicken riktad mot en mer strålande framtid. Ibland kan dock en stor andlig mästare i särskilda fall ”visa” en lärjunge hans eller hennes tidigare liv för att lära honom eller henne något.
Shrii Shrii Anandamurti beskriver dödens tillstånd som ”det kausala sinnets långa sömn” och betonar att det inte finns någon känsla av njutning och smärta i detta tillstånd, eftersom organen och nerverna har gått förlorade. Han förklarar också att dessa ”kroppslösa” sinnen saknar motoriska organ och att de inte kan skada människor.
När det gäller himmel och helvete är himlen när vi i detta liv upplever följderna av tidigare goda handlingar, och helvetet när vi upplever följderna av tidigare dåliga handlingar. Vidskepliga föreställningar om evigt lidande har förts fram av olika religioner, men de har ingen plats i Ananda Margas filosofi.
Det yttersta målet för detta kretslopp av liv och återfödelse är det ögonblick då det enskilda medvetandet går bortom liv och återfödelse och förenas med det obetingade kosmiska medvetandet.
