Det var granatäppelsäsong där jag bor. Häromdagen gick jag till snabbköpet för att köpa några.
Det var granatäppelsäsong där jag bor. Häromdagen gick jag till snabbköpet för att köpa några. När jag inte såg några på hyllorna frågade jag om de hade några, och den vänlige killen på frukt- och grönsaksavdelningen sa: ”Nej, vi har inte in dem, men om du går en bit längre ner på gatan (han förklarade exakt var) hittar du några träd där. Han försäkrade mig att de var till för allmänheten. Utan att riktigt veta vad jag skulle tro följde jag hans vägbeskrivning, och mycket riktigt kom jag fram till tre stora träd fulla av vackra, mogna granatäpplen! Tja, eftersom jag inte är den som skådar given häst (eller träd, som det nu var) i munnen började jag plocka några. Jag hade plockat ett halvdussin eller så när en ung kille plötsligt kom ut ur ett hyreshus i närheten och utan omsvep förklarade att träden tillhörde dem som bodde i lägenheterna. Jag visste att det var något konstigt med alltihop! Eftersom jag inte ville göra någon stor sak av det (eller beröva de boende deras granatäpplen) gav jag dem till honom. När jag gick därifrån och funderade över hela den bisarra händelsen kom jag plötsligt att tänka på något jag hade läst samma morgon.
Jag försöker läsa något inspirerande och upplyftande varje dag – något som har med livsfilosofi att göra och hur man lever den. Den morgonen hade jag just läst ett avsnitt med rubriken ”Du har rätt till handlingen, men inte till handlingens frukter”! Detta är faktiskt en av yogans centrala läror (ursprungligen från Bhagavad Giita) – något jag vid det här laget känner mycket väl till, men det måste väl ha varit kosmisk försyn att jag fick en så åskådlig påminnelse om det den dagen! Jag märker faktiskt ofta att det jag läser nästan genast illustreras på ett eller annat sätt i mitt vardagsliv, ungefär som en multimediapresentation från ovan!
”Du har rätt till handlingen, men inte till handlingens frukter”: att handla, men inte vara fäst vid handlingens resultat (frukt). Varför är detta ett så djupt råd? För att du på det sättet kan känna en stor mental frihet. Det befriar sinnet från fastheter. Det beror på att du då förblir medveten om det kosmiska dramat bakom alla handlingar. Det befriar sinnet från känslan av att vara den som gör, och från den reaktion som den känslan för med sig. För varje handling finns en lika stor och motsatt reaktion. Newton formulerade detta som en av sina fysikaliska lagar, men det gäller lika mycket i livets alla delar. Allt i vårt universum hänger samman. Det finns ett talesätt: ”När ett grässtrå rör sig darrar hela universum.” Ingenting existerar för sig självt. Ingenting kan hända utan att vara orsakat av något före det, eller utan att orsaka något efter det. Allt har en orsak; ingenting är en slump. Vi brukar kalla något för en ”slump” eftersom vi inte ser vad som orsakade det, men visst var det orsakat av något! Vi har just börjat inse hur viktigt detta är i dagens samhälle: att vi inte kan fortsätta att leva som om vår egen existens vore skild från andras, som om vårt eget öde inte vore förbundet med andras välfärd (eller brist på välfärd, som det kan vara).
Newtons lag gäller också på det personliga planet. Du känner kanske till den som ”karmans lag”, eller det bibliska ”Som man sår får man skörda”. Allt vi gör eller tänker lagrar vi i sinnet tills det kan komma till uttryck som en reaktion. Ta liknelsen med en gummiboll: du trycker in den med fingrarna (det är handlingen); gropen finns kvar en stund (det är den potentiella reaktionen); sedan försvinner gropen igen (reaktionen).
Om vi upplever en dålig reaktion brukar vi säga att något dåligt hände. Men det var bara reaktionen på en tidigare handling, eftersom allt lagras i sinnet och väntar på möjligheten att uttrycka sig. Ju fler möjligheter till uttryck, desto renare blir sinnet, och desto friare och lättare känner vi oss mentalt.
Allt sker alltså till det bästa. Vare sig det är behagligt eller obehagligt bör vi alltid se det som något positivt, eftersom det befriar sinnet från dess tidigare handlingar.
Här kommer jag att tänka på en berättelse. Det fanns en mycket omtyckt kejsare vid namn Akbar som regerade i Indien på 1500-talet. Hans favoritminister var Birbal, en mycket klok och kvick man. En dag gick de två på jakt. Akbar höll på att skära ut sin pil ur ett djur han just hade dödat. Kniven slant och han skar av sig ett finger. Birbal sa till honom:
”Oroa dig inte, allt sker till det bästa.”
Akbar blev rasande på den till synes känslokalle Birbal. Han sa åt honom att försvinna ur hans åsyn och aldrig komma tillbaka. Sedan blev Akbar tillfångatagen av en skogsstam. Den dagen skulle de enligt sin sed offra en man till ”gudarna”. Så de bestämde sig för att offra Akbar. Men hövdingen såg att han saknade ett finger och släppte honom, eftersom han inte var värdig nog. Akbar insåg att Birbal hade haft rätt: om han inte hade skurit av sig fingret hade han varit död nu! När han kom tillbaka till palatset beordrade han sina män att leta reda på Birbal och föra honom tillbaka. Men det tog dem en hel månad att hitta honom: han hade haft det ganska svårt och levt i skogen på bär och rötter. När han till slut fördes fram inför kejsaren såg Akbar hans ynkliga tillstånd och bad sin vän och minister om förlåtelse. Birbal svarade: ”Nej, det är ingen fara, allt sker till det bästa.”
”Men hur kan du säga så, efter allt du har fått lida?!” utbrast Akbar.
Då svarade Birbal: ”För om du inte hade skickat bort mig just då hade de fångat mig också, och eftersom jag inte hade skurit av mig något finger hade jag blivit dödad!”
Så att förlora några granatäpplen var inte så illa ändå! Vi måste behålla rätt perspektiv på alla händelser i livet. Bestäm dig för att göra det du tycker är rätt, men bry dig inte så mycket om resultatet. Kasta dig in i varje uppgift som om det vore sista gången. Oroa dig inte för framgång eller misslyckande. Det som ska hända kommer att hända, så länge du gör rätt ansträngning. Det finns en anledning till allt – allt sker till det bästa. Detta är våra kloka förfäders lärdomar. Jag kommer definitivt att komma ihåg dem från och med nu, särskilt varje gång jag ser ett granatäpple!
