Lördagskvällen den 27 maj 2006 flög Dada Rudreshvarananda ett litet flygplan med en passagerare på väg tillbaka från norra Burkina Faso till Ouagadougou. Han hade kontaktat flygledartornet på Ouagadougous flygplats och begärt landningstillstånd.
Lördagskvällen den 27 maj 2006 flög Dada Rudreshvarananda ett litet flygplan med en passagerare på väg tillbaka från norra Burkina Faso till Ouagadougou. Han hade kontaktat flygledartornet på Ouagadougous flygplats och begärt landningstillstånd. Planet kom aldrig fram. Det hade störtat ungefär 80 km norr om Ouagadougou, nära en stad som heter Kongoussi.
Dada föddes i Frankrike 1949. Han kom med i Ananda Marga i Laos 1975, och sommaren 1976 hade han fullbordat sin utbildning till munk och heltidsarbetare i Ananda Marga på utbildningscentret i Sverige.
Hans första placering var i Afrika. Han fick veta att han kunde välja vilket land han ville. Han bestämde sig för Västafrika, kanske Elfenbenskusten där man talar franska, eftersom han trodde att det skulle bli lätt för honom att arbeta där som fransktalande. På den tiden tog det honom ett tag att samla ihop pengar till flygbiljetten från vänner och sympatisörer. Till slut lyckades han. Men när han kom fram till flygplatsen nekades han inresa, trots hans avsikt och fasta beslut att utföra tjänstearbete i Afrika.
Återigen fick han samla in pengar till en biljett. När han hade tillräckligt gick han till flygbolagets kontor och sa att han ville ha en biljett till Afrika. De frågade vilket land. Den här gången svarade han att det inte spelade någon roll. De utfärdade en biljett till Kongo, och allt gick smidigt när han kom fram. Så fort han var ute från flygplatsen kastade han sitt pass. Han var i Afrika, och där skulle han stanna och arbeta. Det var hans anda: han var fast besluten att stanna i Afrika trots de svårigheter och faror som han visste att han oundvikligen skulle möta där.
Han var en pionjär – Ananda Margas förste representant i många av Afrikas fattigaste länder. Under sina 30 år som munk i Ananda Marga tillbringade han mer än 20 år i Kongo, Etiopien, Somalia och till sist Burkina Faso, som skulle bli hans arv.
Efter arbetet under svälten i Etiopien 1985, som riktade världens strålkastare mot hungern i Afrika, beslöt Dada och AMURT Afrika att gå in i lokalt utvecklingsarbete. De valde Burkina Faso, som då var Afrikas fattigaste land. Han kom till Ouagadougou utan några kontakter och gick med sitt team till Burkina Fasos hälsodepartement för att erbjuda AMURT:s tjänster. Tjänstemännen förklarade att behovet var störst i provinsen Oudalan i nordost och föreslog att AMURT skulle hjälpa till att bygga ett sjukhus i Deou.
Bygget av sjukhuset i Deou var det första i en lång rad utvecklingsprojekt som Dada ledde i Burkina Faso. Under de följande tretton åren vann Dada respekt och tillgivenhet hos stamfolken i de mest avlägsna delarna av provinsen Oudalan, där han genomförde en rad projekt: brunnsbygge, spannmålsbanker, kooperativ, gemensamma odlingar, läs- och skrivkampanjer, återbeskogning, vägbygge, kooperativ, utbildning av hälsoombud och nu senast programmet för säkert moderskap och barnmorskeverksamhet. Han grundade också Ananda Margas master unit i södra Burkina Faso, i byn Bisseri.
År 1999 förflyttades Dada till USA. Återigen gjorde han arbetet för de fattiga till sin främsta uppgift och startade grannsamverkan och en matbank i södra centrala Los Angeles. Efter ett kort besök i Burkina Faso 2004, där han återigen togs emot varmt av byborna, insåg han djupt att hans hjärta fanns i Burkina Faso, och han förflyttades tillbaka till ökenområdena i provinsen Oudalan.
Sedan 2002 har AMURT i Burkina Faso samarbetat med hälsodepartementet för att ge primärvård till de avlägsna byarna genom att utbilda hälsoombud i byarna och genom programmet för säkert moderskap och barnmorskeverksamhet. Dada lade sin energi på att lyfta detta program till en ny nivå. Han ordnade också en ambulans till sjukhuset i Deou. Den förra ambulansen, som också hade skänkts av AMURT, hade stulits av ökenrövare mer än sex år tidigare. I de avlägsna områdena räddar ett sätt att få svårt sjuka till sjukhus liv.
Efter svälten i Sahelområdena i Burkina Faso och Niger 2005 tog Dada upp programmet med spannmålsbanker för livsmedelstrygghet igen. Uteblivna regn hotade återigen området med svält 2006.
Sammanlagt tillbringade Dada omkring 15 år i Burkina Faso och lade sin kraft på de avlägsna ökensamhällena i provinsen Oudalan, med Deou som bas. I detta område gjorde Dada ett djupt intryck på samhällena. Han älskade och respekterade människorna där, och själv var han känd och älskad i dussintals byar.
Vid minnesstunden i Deou var djupet i människornas känslor för Dada överväldigande. Delegationer kom från alla delar av samhället. De första som kom var företrädarna för moskén, med vilka Dada alltid hade delat en djup känsla av andlig samhörighet och lojalitet. Kooperativens förbund, kvinnokooperativet (som Dada hade hjälpt till att starta), den traditionelle hövdingen och hans följe, den lokala förvaltningen och alla statstjänstemän, däribland armén, tullen, polisen, skolväsendet och jordbruket, skickade sina företrädare för att framföra sina kondoleanser och tala om sina känslor för Dada. Till och med den katolska kyrkan, vars medlemmar i Deou kan räknas på ena handens fingrar, kom för att uttrycka sitt deltagande. Den största gruppen kom från hälsosektorn, företrädd av föreståndare och personal från vårdcentralerna i Deou, Gandafabou och Boulekessi och av alla de hälsoombud och bybarnmorskor som AMURT har utbildat under de senaste fyra åren. Två barnmorskor från Fadar Fadar, uppe vid gränsen till Mali, kom dagen därpå. De hade vandrat i två dagar för att visa Dada sin vördnad. Små delegationer om två eller tre personer kom från många byar för att företräda sina samhällen.
Dussintals kvinnor från grannskapet gick samman och kom som en grupp. Många berättade hur Dada hade hjälpt dem med mediciner och räddat livet på deras barn genom att ordna mediciner och ibland akut behandling och transport till provinssjukhuset. En äldre man, som med Dadas hjälp hade fått utbildning i att bygga brunnar, var djupt rörd. Han berättade hur han höll på att förlora synen och hur Dada hade skickat pengar från USA till hans operation. Han sa: ”Om kärlek kunde rädda en människa från döden skulle Dada leva för evigt, för han hade så mycket kärlek.” Han berättade att han hade känt sig förtvivlad när han fick höra om Dadas olycka och inte ens kunnat tala med sin familj. Många föräldrar berättade hur Dada hade betalat för att 80 fattiga skolbarn skulle kunna gå vidare till nästa årskurs. I detta område, med en av de högsta andelarna analfabeter i världen, är utbildning mycket dyrbar.
Dada var en stor personlighet i Ananda Marga – en pionjär för tjänstearbete i avlägsna områden som arbetade med de fattiga och bortglömda på gräsrotsnivå för verklig lokal utveckling. Han kommer att saknas djupt. Le Pays, den ledande dagstidningen i Ouagadougou, publicerade Dadas foto och en dödsruna efter hans bortgång. Rubriken löd: ”Munken som älskade Burkina”.

Ladda ner Dadas Uplifting Human Dignity in West Africa
Har du det som krävs? Kontakta oss för att bli volontär





